Ingen som snarkat och hållit dig vaken? Ingen som dragit åt sig hela täcket? Ingen som knölat ihop din kudde och snott den?
Du har helt enkelt vaknat pigg och utsövd, redo att ta dig an en ny dag. Bra! Förmodligen betyder detta också att du inte sovit i samma säng som någon annan, kanske inte ens delat rum med någon.
Jättebra!
Det visar sig nämligen, att i det långa loppet mår människan bäst av att sova för sig själv. Det kan hejda en rad åkommor, som hjärtbesvär och depression. Om skilsmässa kan kallas för en åkomma så bör den stå med på listan. Dålig sömn orsakar dessutom inte sällan trafikolyckor. Och allt detta skulle alltså kunna undvikas om fler bara drog konsekvenserna av sina oroliga nätter.
Hälften av alla människor som sover tillsammans med sin partner har nämligen svårt med sin sömn. Sömnforskaren Neil Stanley vid universitetet i Surrey i England har kartlagt problemen, och hans slutsatser är glasklara: den som är rädd om hälsan och sin relation bör se till att sova i egen säng, också i eget rum om till exempel snarkning, tandgnissel eller andra ljud är en del av störningsmomenten.-Att folk började sova i samma rum blev en följd av trångboddhet som kom med industrialiseringen, säger Stanley, som själv inte sover i samma säng som sin fru.
-I antikens Rom till exempel delade man bädd bara för sexlivets skull, sedan gick parterna till sina rum.
Visst, om man tänker på alla gamla slott och herresäten man turistat sig igenom så har de ju alla ”drottningens sängkammare” och ”grevens sängkammare”! Då hade de ju förstås som regel också hur många rum som helst att disponera. Och kunde sova gott, med makt över såväl kudde som täcke – och rumstemperatur! För en snabb rundfråga bland bekanta ger övertygande besked: kvinnor vill ha svalt när de sover, män huttrar under duntäcket så snart temperaturen sjunker under 21 plusgrader.
Sängens bredd kan också spela roll. Sömnforskarna påpekar, att den som ligger i en normal europeisk dubbelsäng oftast disponerar ungefär 30 centimeter smalare yta än ett barn har i en barnsäng! Och så är det det där med läsningen innan man släcker lampan. Ska man tvingas släcka samtidigt – eller ska en ligga och blunda hårt i väntan på mörkret?
Fast det är klart: den som sover tillsammans med sin partner och sover gott ska självklart inte ändra på det. Även om de brittiska sömnforskarna langar in en liten brasklapp: det finns undersökningar som tyder på att även de här paren stör varandra mer än de själva vill erkänna …
Copyright Klimakteriehäxan
Källor: BBC, Daily Telegraph
Inlägg
Självklart ska man sova som man trivs bäst med, jag håller på att läsa Virginia Woolfs Ett eget rum just nu..
SvaraRaderaJag träffade vänner 50+ vänner i går och alla pratade om sina nya sängar och olika apparater som deras kompisar har i näsan på natten för bättre sömn..
Som fyrabarnsmamma är det väl inte så ofta jag har sovit alldeles ensam. Sen sistongen föddes har vi haft sällskap i sängen i stort sett varenda natt.
SvaraRaderaNär jag någon gång reser nånstans på egen hand och kanske till och med får uppleva en hotellnatt, då är min sista tanke att gå ner i baren på kvällen. Nej, den stora njutningen är en hel säng alldeles för mig själv och en ostörd natt.
Jag stör ju inte någon heller ...
Det spelar ingen roll om jag får sämre sömn bara jag får ligga sked när jag somnar. Det slår allt annat.
SvaraRaderaJag sover ganska kasst - med eller utan sängkamrat. Men utan öronproppar hade jag inte fått en blund på hela natten. Sambon snarkar! Och det påstår han att jag också gör. Vi har faktist diskutera det där och jag förespråkar skilda sovrum men han vill absolut inte. Trots att han klagar på att han inte får läsa i sängen... Efter den här undersökningen ska jag nog sätta in en stöt igen. :)
SvaraRaderaBara så ni vet så redovisades den här forskningen i veckan, på nåt som heter British Science Festival. Där finns också lite om att man förvisso kan må psykiskt bra av att somna ihop - men att man för fysikens skull bör ta sig iväg till egen sovplats när man väcks första gången. Om man nu väcks alls, alltså.
SvaraRaderaDet tycks dcok inte alls ha handlat om hur det är att vakna av att ett barn sätter in ett knä i ens öga eller sparkar en i magen med full kraft ... fast det är ju övergående i alla fall ... med vuxna sängkamrater verkar det bara bli värre med åren ...
Det var väl det jag visste... att det var rätt att skaffa var sin sovkupé när barnen flyttade ut.
SvaraRaderaFast - även om jag hade eget rum under retreaten, var det så lyhört att jag fick leta rätt på öronproppar. En dam i rummet intill var på sin toa om nätterna och tappade tydligen kryckan i ett kör...
Makens snarkningar hörs genom vår mellanvägg - men då tänker jag bara att det är skönt att han åtminstone sover gott. Det stör mig inte det minsta. Känns bara hemtrevligt.
Min stackars mamma låg ofta sömnlös bredvid min timmerstocksdragande pappa - hon nändes inte flytta ut ur rummet. Han kunde ju bli ledsen...
Intressant!
SvaraRaderafolk har ju frivilligt sina hundar och katter i sängen, sa forskningen inget om det??
SvaraRaderaHåller helt med Bruno Beige...
SvaraRaderaHar svårt att sova när inte MM ligger bredvid, även om han snarkar ibland. Då är det bara att putta till honom.
Jag har alldeles utmärkta ögonlappar som man får på flyget att ta på mig när han ligger och löser korsord på kvällen. Han värmer också upp sängen bra eftersom jag är så frusen...