En dag för ett kärleksbrev

Alla Hjärtans Dag. Vad betyder det? Att vi påtvingats ännu en syntetisk högtid, enkom för att handeln ska få ett litet uppsving? Eller bara en påminnelse (som inte borde behövas) om att kärlek, en gåva i sig, är värd att uppmärksamma och vara tacksam för. Det måste inte betyda presenter. Å andra sidan är det roligt att både ge och få något, som alls inte behöver vara stort och dyrt (fast det ska helst inte vara geléhjärtan heller ...)

När jag för första gången stötte på Alla Hjärtans Dag var det den amerikanska varianten Valentine´s Day – det var ju så det började.
Genom avlägsna släktingar hade jag fått en brevvän i Kalifornien, Patty, och vi skrev flitigt till varandra, så där som små flickor gjorde innan Lunarstorm och Facebook fanns. Så en vinterdag kom det, Valentine-kortet. Jaha. Inte hette jag något som ens påminde om Valentine. Inte fyllde jag år. Och inte fick Patty någon Valentine-hälsning från mig, vilket hon säkert väntat sig. Men här i Sverige hade vi inte en aning.

Nu vet vi, bombarderade med reklam och envetna uppmaningar att göra något åt saken. Faktum är att det där med en enkel hälsning, det borde inte ha fått falla i glömska.
Om det är något man borde utväxla den 14 februari borde det väl vara kärleksbrev? Väl formulerade, noggrant genomtänkta, ärligt menade in till sista skiljetecknet.
Men brev är omoderna. Så hur blir det då med ett kärleksmail? Tja, kanske duger det, men håll med om att det måste bli en annan känsla trots allt. Ingen printar väl ut e-brev och knyter rosaröda sidenband omkring?

Jag har i decennier varit en otroligt flitig brevskrivare, även om kontakten med Patty i USA tog slut. Men energiskt har jag kommunicerat med familj och vänner via hälsningar som ofta skrevs på maskin, av hänsyn till mottagaren som skulle kunna läsa det som stod där. Dock har jag aldrig skrivit kärleksbrev, hur jag än letar i mitt minne. Jo, ett, förresten.

Det var sannerligen inte ett traditionellt kärleksbrev. På papperet stod bara några få rader. Jag skrev dem dagen efter att vi hade träffats för allra första gången, uppfylld av nytänd låga, men utan minsta löfte om en fortsättning.
”Du kan väl höra av dig nästa gång du kommer till sta´n” stod det, med fortsättningen: ”Vänligt bemötande och hyggligt rena lakan garanteras.” Det var hela meddelandet, som försågs med kuvert och frimärke och lades i en gammaldags gul brevlåda.

Om det funkade? Jodå. Han hade inte hunnit till ”garanteras” förrän han ringde. Fortsättningen blev en långvarig historia. Men Alla Hjärtans Dag firade vi aldrig. Det gick ju bra ändå.
Och jag misstänker att han kommer ihåg det där brevet än i dag.
Kanske är det läge för dig att skriva ett litet kärleksbrev så här på Alla Hjärtans Dag? Ett gammaldags, på papper! Ett som kan sparas i lådan, med sidenband runt ...

Copyright Klimakteriehäxan

Klicka gärna på min just tillagda etikett "14feb" här nedan så får du läsa mer om passioner av olika slag ...