Vi är många, vi som hyser stark kärlek till böcker. Andra människor kan förundrat se på medan vi köper fler, stuvar in i hyllorna, bygger dubbla lager, lägger på hög. Själv har jag alltid önskat mig, till varje jul och födelsedag sedan barnsben, speciella titlar som jag också fått – och glatt tagit emot. Men medan jag förr slukade dem i blixtfart ser jag nu hur de ligger där, olästa, fast lång tid har gått.
Nu önskar jag mig inga böcker. För att komma från mig är det minst sagt underligt. Fast faktum är att jag nästan blir stressad av att se alla de där travarna med förmodat jättebra historier som jag inte hinner ta in. Där ligger en ny Atwood, en frestande Vargas Llosa, Roslund-Hellströms senaste, den omtalade An American Wife och Hundraåringen, halvläst - uppräkningen kan bli nästan hur lång som helst.
Samtidigt måste man ha klart för sig, att många inte alls känner någon förståelse och definitivt saknar egna varma vibrationer för böcker. Det är naturligtvis i grund och botten synd om dem, men ändå ...
En bekant berättade en anekdot ur verkligheten:
Den gamle mannen hade en boksamling som var hans stolthet. Han kände dock att livet var på väg att ta slut. När sonen kom på besök tog pappan honom med in i biblioteket, gjorde en svepande gest över sina välfyllda hyllor och sa stolt:
-Min son, när jag dör får du ärva allt detta!
-Då, farsan, sa sonen, då blir det brasa. Ett helsickes stort bokbål, helt enkelt.
Alla hyser nämligen inte samma kärlek till böcker.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Haha,vilken historia!
SvaraRaderaJag älskar böcker,men de travas på hög...endel olästa ja,blir oxå lite stressad..
Jag är uppvuxen med mycket böcker men också med uppfattningen om att böcker inte går att slängas. Även MM (maken) hade väldigt många böcker när vi gifte oss, så huset svämmar numera över av dessa. Dessutom kan vi inte avhålla oss från bokreorna.
SvaraRaderaStod och vände på en vacker och innehållsrik bok om akrylmålning på senaste rean, men lämnade den eftersom jag tyckte den var lite för dyr. När jag kom hem tittade jag i min bokhylla (hade väl en aning om det förstås) och där fanns den, inköpt tidigare på rea.
Har dessutom ärvt en hel del böcker från föräldrarna bl.a. två hela uppslagsverk. Vad gör man?
Man kan ge dom till biblioteket. Dom blir väldigt glada - och man får mera plats för nya böcker...
SvaraRaderaJag kan inte heller slänga böcker. Brukar ta till Myrorna/Emmaus. Vår lilla närbutik har en hylla där man kan ställa sånt man inte vill ha kvar, men gärna låta andra läsa (gratis). Ibland har jag lagt ut böcker i vår entré. Just nu ligger det säkert hundra volymer och väntar. Har vi besök skickar jag in dem dit och ber dem leta efter nåt de vill ta med sig - på ett villkor: att boken inte kommer tillbaka hit. En hel del volymer har hittat nya ägare, faktiskt.
SvaraRaderaDe 100 ligger inte i entrén utan inne hos oss, för tydlighets skull. Någon skulle bli väldigt arg om det låg boktravar i trapphuset vecka efter vecka ...
SvaraRaderaJag har slutat spara på böcker, bär iväg dem till Myrorna eller ger bort. Bara de riktiga skatterna får bo kvar hos mig. Och så köper jag inte böcker på samma sätt som jag gjorde förr. Jag går på bibblan.
SvaraRaderaMen vilken respektlös son! Han hade ju inte behövt säga nåt... ;D
Nej men käre värld, inte kan man väl bränna böcker! *tar mig för pannan*
SvaraRaderaNej bränn dom inte, tänk så många ord som har en mening till något särskilt.Gå till bibblan, när det är stängt,släpp ner bok efter bok i deras brevinkast, det gjorde så slapp jag få nobben, när man fråga om de ville ha böckerna.Frågade en gång, men de sa att de hade så det räckte.Ska ta en drös med mig, som jag läst och vet att jag aldrig läser en gång till.Kupan ville inte ha, de hade inte plats.
SvaraRaderaDen där högen som växer,har en jag oxå, bloggandet är roligare än att läsa en bok.Kanske så Du känner.
Vem har inte hört,ta en god bok och njut av den. Den går väl inte att äta !