Bilmys

Har tillbringat åtta timmar i bil tillsammans med Sonen. Bara han och jag. Underbart! Milen rann undan, trafiken var nådig, väglaget oproblematiskt. Och aldrig blev det tråkigt, eftersom vi hade saker att prata om, hela tiden. En kort nyhetssändning hörde vi i radio, annars vare sig musik eller en andra gånger så nödvändig ljudbok, som också kan vara utmärkt resesällskap. Men nu flyter vårt samtal, inga longörer, lite skratt, lite allvar.

När vi är framme känner jag den söta smaken i munnen: smaken av att ha ett barn som är en vuxen, med en hel del bakom pannbenet och med "skämmas-för-föräldrar-läget" långt bakom sig.
Vilken nåd att uppleva detta bilmys!

Copyright Klimakteriehäxan