Var så god: en liten påskpresent så här på annandagen!

”Som trevlig kvinna förväntas du inte bara avhålla dig från att tala väl om ditt utseende, du bör också, med jämna mellanrum, delta i en kollektiv rit av kroppsligt självförakt.”

Idag är ännu en av dessa förhatliga s k tidningsfria helgdagar, och jag läser alltså om gårdagens avisor, ständigt lika irriterad över att tidningshusen kan ta ledigt lite hur som helst – även om jag också vet, att stora händelser får man kännedom om på webben. Men det får man ju alla andra dagar också, eller hur?

Alldeles bortsett från det så är det Catia Hultquist som skrivit en krönika i söndagens DN om att vara vacker. Hon slår fast att vi är många, vi som uppfostrats att ”veta” att det är insidan som räknas (och att det är lugnast att vara hel och ren under). Och hon konstaterar: ”Att vara snygg kan lika gärna vara frukten av hårt arbete och investeringar.”

Så är det naturligtvis. Men det är svårt att förneka, att dagens säkra unga tjejer tar snygghetspoäng redan på sin inställning till omvärlden och sin syn på sig själva.
För den som inte känner sin egen skönhet lika självklar finns dock ett uttryck som är så bra att det kan användas av riktigt många – tyvärr vet jag inte vem som myntat det:
”Jag är minst lika vacker som /sätt in namnet på ditt ideal: Julia Roberts, Greta Garbo, Marie Rickardson/. Det råkar bara vara så att det syns bättre på henne.”

Var så god, det är ditt. En liten påskpresent så här på annandagen!

Copyright Klimakteriehäxan