Fjäriln vingad syns mer sällan

 Titta, en fjäril!

Visst har vi väl lite till mans glatt konstaterat en vacker liten besökare i blomrabatten eller grästuvan. Men mycket längre än så har inte min entusiasm sträckt sig, om man bortser från att jag jagat en och annan liten bevingad gäst med kameran.

Men just i dag har jag fått veta, att det finns fjärilsövervakare i Sverige – folk som räknar och rapporterar de där besökarna. Svensk Dagfjärilsövervakning, knuten till biologiska institutionen vid Lunds universitet, startade 2010. Och riktigt hur många fjärilar som sniurrat runt ståndare och pistiller i år har man ännu inte hunnit summera, men under fjolårets varma sommar hittade man 54 700 fjärilar av 92 arter. 2012 har det dock varit färre, det törs man redan nu konstatera, och skyller på vädret som var regnigt och svalt.

Att vara fjärilsspanare är en fritidssyssla som lockar många, visar det sig. Och de gör faktiskt nytta: förekomsten av fjärilar visar hur det står till med miljön.

Allra vanligaste fjärilen i svensk natur är luktgräsfjärilen. Tvåa på topplistan är slåttergräsfjärilen och trea nässelfjärilen. Snygga, alla tre!

Själv kunde jag på sensommaren konstatera, att kärleksört gör skäl för namnet åtminstone om man ser till dess relation till fjärilar. Men en bevingad kamrat (den på översta bilden) som jag plåtat platsar inte bland de tre i topp. Fast jag vet inte vad det är för sort, bara att det fanns ganska många av den. De andra två (bilderna nedan) tror jag, tills någon bättre vetande korrigerar mig, är nässelfjärilar båda två, men av olika kön.

Och hade jag bara anat att fjärilsövervakning fanns skulle jag förstås ha hört av mig. Nu nöjer jag mig med att konstatera, att fjäriln vingad syns mer sällan.

Synd, eller hur?

Men ändå trevligt att se dem på bild i dessa dagar, då julstjärnorna och semlorna redan stått sida vid sida i livsmedelsbutiken i flera veckor.

Copyright Klimakteriehäxan

Källa:TT