"Den
är i gång nu.
Skräpsäsongen.
Inte
för att den egentligen tar slut någon gång under hela året, men när vintern
tvingar oss inomhus blir det som alldeles av sig självt lite mindre skräp
kvarlämnat ute.
Om du går på en vårlig fotvandring i marker som inte ligger alltför
långt från en tätort ser du spiksäkert spåren av andra. Ölburkar,
engångsgrillar, vinboxar, plastpåsar och -lådor. Jag undviker med flit att
kalla dem ”bortglömda”. För tyvärr är det sällan det de är. Man har bara rest
sig och gått, bara plockat med sig det som hade något värde. Resten
lämnas. Åt ”någon annan”, eller åt naturen. Men även om åren går
försvinner inte spåren av den mysiga stunden på gräset i solen så lätt.
Nedbrytningsbart finns, visst, men ... "
Å så gärna jag vill att fler tänker om och blir miljövänner, till vardags och inte bara i teorin! Tyvärr verkar inte ämnet locka särskilt många. Men kanske ändå? Du läser hela min krönika på News55, nyhetssajten för 50plussare som vill hänga med men slippa tramset. Kommentera, dela gärna så blir jag riktigt vårglad!
Copyright Klimakteriehäxan
Jag fattar inte heller. Hur svårt kan det vara att ta med skräpet hem. Eller till ett ställe där man får kasta. De flesta borde vara upplysta om att vi ska vara rädd om naturen. / Britt
SvaraRaderaEller hur, Britt? Vad är det för fel på folk, vuxna, välutbildade, vaccinerade???
SvaraRaderaså slött att inte ta hand om sitt eget skräp :(
SvaraRaderaJag har lärt mina barn och barnbarn att lämna snyggt efter sig.
Hannele - du är som alltid exemplarisk! :-D
SvaraRadera(min mor har gett mej finsk uppfostran :)
SvaraRaderaFörr var jag dum rökare.
SvaraRaderaNu är jag en snäll
Jag röker och röker alltid utomhus.
Förr kastat jag fimparna på marken.
Oavsett om jag är i stadsmiljö eller ute i naturen.
Är jag i segelbåten försvinner fimpen ner till fiskarna.
Då fattade jag inte hur giftiga och farliga fimparna var.
Träffade och blev kär i en kvinna som bad mig sänka blicken
och titta var mina skor trampade.
Förra året köpte jag på nätet en liten smart fimpsamlare med tändare
som jag har i fickan. I den släcker och samlar jag mina fimpar.
Och tömmer den sedan i soporna.
Jag röker ett paket om dagen.
Det blir 7.500 fimpar varje år som jag nu lärt mig att inte kasta hur som helst.
Om 10 rökare gjorde likadant blir det 75.000 fimpar – ett badkar fullt med fimpar.
I Sverige finns 1,3 miljoner rökare.
Tänk om 1000 rökare tar ansvar för sina fimpar, då hamnar
7.500.000 fimpar på rätt ställe - i sophinken.
Hoppas att fler rökare vill bli snällare.