När mormor blev en bok

Valborgsmässoafton 2013 blev inte som andra hälsa-våren-välkommen-kvällar. Innan mörkret hade lagt sig och brasorna tänts dog min mamma.
Vi begravde henne precis innan de sista vitsipporna, som hon tyckte så mycket om, hade vissnat. En bukett som Dottern plockade fick hon med sig på den sista resan.

Mormor var en viktig person inte minst för mina barn. Hon var helt enkelt reservationslöst älskad, och kärleken var naturligtvis besvarad. Därmed blev också saknaden stor. Varje sommar brukade vi tillbringa en tid hos henne, varje jul kom hon till oss. Och så lite andra besök inemellan.

Till jul det där året när mormor för första gången inte skulle komma gjorde jag en julklapp av ovanligt slag till ungarna. De fick var sitt exemplar av Mormor-boken, med text och bilder såväl om hennes eget liv som livet tillsammans med barnbarnen. På så vis fanns hon med oss ändå. Behöver jag säga att det var en lyckad gåva?

Paketet med boken fick de öppna allra sist, när det i övrigt var tomt under granen. Båda läste på direkten. På så sätt fick de faktiskt veta en hel del inte bara om mormor utan också om sin morfar, som de aldrig träffat, eftersom han dog redan vid 59 års ålder, långt innan jag hade ens tänkt tanken att bli mamma. Och så kunde de återuppleva en del egna minnen av roliga stunder med mormor.

En sorts sorgearbete var det förstås för mig att sammanställa materialet. Jag skrev nya texter, hittade bilder jag aldrig förut sett. Och resultatet blev så tillfredsställande!
Därför tänker jag att detta är ett tips till andra när stora saker inträffar: gör en egen dokumentation och gör den i bokform!

En sån här bok är faktiskt lätt att åstadkomma eftersom så många firmor i dag tillhandahåller enkla mallar att ladda ner i datorn och sedan anpassa efter egna behov och idéer. Storlek, format och sidantal väljer man, liksom pärm- och papperskvalitet. Vid första anblicken kan det tyckas bli dyra böcker – vad annat kan man vänta när upplagan som i mitt fall är tre (3) exemplar – men de är absolut värda pengarna!

Både jag själv och barnen tar fram Mormor-boken ibland och bläddrar. Andra personer jag visat den för har velat ha egna exemplar, men det finns ju inga, det här är vår grej. Hur som helst var det extra passande att hedra min mamma mellan hårda pärmar, för böcker älskade hon hela sitt liv, nästan lika mycket som sina barnbarn, tror jag.

Nu hoppas jag bara att jag kan hitta blommande vitsippor till en bukett att sätta på hennes grav i dag.

Copyright Klimakteriehäxan