Minnen i bokhyllan

Hur kommer det sig att det är så relativt enkelt att fastna i en enda litterär genre? Visst känner vi alla någon som bara läser deckare. Min pappa bet sig fast i reseskildringar. Fantasy kan fylla hyllorna hos somliga. Science Fiction också. Bara Terry Pratchetts produktion blir ett par meter! Och de som endast vill ha lite avkoppling och inte nödvändigtvis realistisk förströelse hamnar gärna i rom-kom- eller chick-litt-facket och blir kvar där.

Sedan finns det definitivt de som inte vill ha nåt hitte-på alls. Då handlar det gärna om biografier och memoarer, även om de långt ifrån alltid berättar sanningen ... memoarer och självbiografier förväntas ofta gå till eftervärlden som ett monument över en person som en gång var av stor betydelse.

Nu är turen kommen till just den genren i Bokbloggsjerkan. Frågan Annika ställer i dag och som många som vanligt svarar på lyder så här:
Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?

Jag väljer inte biografier eller memoarer i första hand. Men en och annan slinker med. Zlatan-boken blev man ju "tvungen" att läsa – och jag gjorde det med viss behållning, utan att vara fotbollsfrälst. Ett antal politiska memoarer har jag behövt läsa för jobbets skull. Det är sällan lustfyllt. I stället krävs att man biter ihop och tar sida för sida i envis takt ... Gemensamt för dem jag läst är att de känts väldigt tillrättalagda, ämnade att styrka de redan frälsta åsiktsfränderna i tron. Det finns naturligtvis undantag fast inte något jag kan komma på.

Däremot kan jag tycka att andra "berömdheter" har levt spännande liv som jag gärna vet mer om. Edith Piafs syster Simone Bertaut skrev "Momone" om deras gemensamma barndom och den gillade jag verkligen. Jane Fondas "Mitt liv så här långt" (My Life So Far) är en intressant beskrivning av amerikansk inrikeshistoria på modern tid. Den höll jättebra fram till sista kapitlen.

För närvarande har vi i bilens cd-spelare "Just Kids" av Patti Smith och bortsett från att Marika Lagercrantz nästan konsekvent uttalar alla namn fel är det fascinerande att följa med Manhattan runt, bo på Chelsea hotell, äta med Andy Warhol, dricka drinkar med Sam Shephard och träffa en olycklig Janis Joplin för inte så vansinnigt länge sedan.

Bland klassikerna rekommenderar jag verkligen Selma Lagerlöfs memoarer i tre delar: "Mårbacka", "Ett barns memoarer" och "Dagbok". Otroligt bra! Om jag skulle önska mig en memoarbok av någon författare vet jag att jag gärna hade läst min egen mammas livshistoria, eftersom hon höll väldigt tyst om mycket som hände under de första tjugo åren i livet.

Sedan blir jag med tiden alltmer övertygad om att det i praktiskt taget varenda bok som kommer ut finns en rejäl portion av författarens eget liv, privata tankar och lustar. Det blir mängder av minnen i bokhyllan oavsett hur klassificeringen på biblioteket ser ut.

Copyright Klimakteriehäxan