Uppskjuten premiär

Ännu har jag inte begått den, årets kräftpremiär. Men jag känner i hela kroppen att det verkligen börjar bli dags. Evenemanget kan inte skjutas upp hur länge som helst!

Vet hur det blir: jag står i butiken och velar, lyfter en förpackning, lägger ner den och plockar upp en annan, tittar strax på en tredje och så vidare. Vilken sort ska man ta?

Hur man än väljer kan man tänkas välja fel. Ett år var de röda härligheterna oätliga, jag fick gå tillbaka till affären med besvikelse skriven över hela ansiktet: en avbruten kräftpremiär är ingen kräftpremiär, sedan må Ulf Lundell vidhålla att en inställd spelning också är en spelning.

Det finns väl också gränser för hur mycket som ska satsas på evenemanget. För ett par år sedan föll jag för nubbeglas med vidhängande kräfta. Till saken hör att jag inte gillar nubbe. Fast jag kunde också använda glasen som ljushållare, det funkade.

Nu står jag på fina Klässbols linneväverioch inser att man kan köpa tabletter att duka på, linnedukar med två kräftor på. De kommer förstås bara att synas så länge inga tallrikar, bestick, brödbitar och servetter besudlar bordet och den stiliga dukningen ...

Nej, det blev inga kräfttabletter. I redan fulla skåp verkar det direkt korkat att försöka trycka in ytterligare textilier, bara tänkta att användas en gång per år. De kostar också uppåt 200 kronor styck.
Men det hindrar inte att jag tycker att de är jättefina. Och kanske perfekta för den som äter kräftor året om. Det kan man ju göra nu för tiden, det där med premiär i augusti är faktiskt omodernt!

Copyright Klimakteriehäxan