Det finns situationer i vilka man känner sig liten och ynklig, helt utan bot och långt bortom hjälp. Det handlar ofta om naturkrafter: rörelser i jordskorpan (jo, jag har varit med om flera rejäla skalv), häftiga vågor (jo, jag har slagits omkull och med nöd och näppe tagit mig upp på landbacken igen) och det kan handla om kraftiga vindar (jo, jag hade världens tur som inte fick ett stort träd vare sig i skallen eller över hustaket när det tog i som värst i Barndomslandet).
Så det var inte alls en ny erfarenhet att se stormbyarna slänga sig in över Teneriffa när vi var där för en dryg vecka sedan. Havet var upprört, de röda flaggorna hissade på stranden, trädgrenar brakade i backen. Men palmerna, som vajade som veka penslar, stod ändå pall för blåsten. Vi tvåbenta varelser hade problem att stå raka och att ta oss framåt.
Under tak och inomhus behövde man inte vara orolig, naturligtvis inte, men lite ynklig känner man sig ändå när elementen tar över och visar musklerna.
YNKLIG är veckans tisdagstema och jag ställer mig mitt i stormen ... fast bilderna gör inte vädret full rättvisa, det är bara att erkänna.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Hårt väder är inte att leka med, då kan man känna sig både liten och ynklig!Skönt att vara på landbacken när det blåser som värst!
SvaraRaderaTog mig samman idag och gjorde ett inlägg för det är ju sorgligt om Tisdagstema upphör.
Ha en bra vecka!
kände när golvet darrade även här på Hisingen, en smäll hördes... knasigt - för ett par år sedan.
SvaraRadera