Före ... |
Jag har inte heller sett några, men nu beskar jag rosen i alla fall. Hårt. Mot alla regler, jag vet.
Det gick helt enkelt inte att vänta in de där första bladanlagen. Eftersom klimatet numera är av den blåsiga sorten har vindarna greppat tag i rosens grenar, slitit loss spaljén från husväggen och burit sig allmänt illa åt.
Nu hängde det fullt med tunga nypon i klasar och nästa vindpust hotade att ta med sig alltihop, inklusive en bit av väggen ...
Frågan är om jag inte borde fortsätta på den inslagna vägen och amputera den ända nere vid fotknölarna, rätta till spaljén och sedan hålla tummarna för att vi på nytt kan få njuta av vackert röd blomsterprakt som gör sig så bra mot den blålereblå (jo den heter så, färgen) bakgrunden. Så sent som i juli sjöng jag dess lov här på bloggen ... det var då det ...
... och efter ... |
Viss skillnad eller hur? |
Copyright Klimakteriehäxan
no comments
SvaraRaderaHannele - men du tror att jag mördat min ros för alltid eller hur???
SvaraRaderanej, men hoppas du inte har höstgödslat, för då har rosen svårt att gå till vintervila. (Någon granne hade knipsat av en störande gren på min ros vid vägkanten på vintern, den grenen återhämtade sig aldrig)
SvaraRadera(låt rosen ligga på marken, fixa spaljén - men klipp inte mer nu)
SvaraRadera