Julkort

I dag är det väl dags att önska sina besökare och läsare, kända och okända, nytillkomna eller trogna, en riktigt fin jul.
Skinkan ska griljeras och granen kläs, annars tror jag att jag har läget under kontroll. Ambitionsnivån är inte särskilt hög!

Vi har som ni redan förstått återgått till äkta gran från skogen, i dag med stöd i ryggen från miljö-förstå-sig-påare som kommit fram till att vad man än tror om plastgranar så är de inte att rekommendera.

Men även jag har haft plastgran. Min första köpte jag i Florida, efter att ha jagat runt hela Miami efter ett riktigt litet barrträd. Jaktlyckan uteblev. Bara att krypa till korset. Det slutade med att jag bar hem en liten ynklig konstgjord sak, dock uppvisande vissa likheter med en gran. Knappt meterhög var den och när alla klot och ljus var på plats såg den bättre ut, men nöjd var jag ju inte.

Lägg till det att jag hade köpt en ljusslinga till balkongen för att åtminstone i någon mån likna mina amerikanska grannar. Glödlamporna var röda, gula, gröna och blå, och de blinkade taktfast. Inte nog med det. Ett knäppande ljud hördes vid varje blinkning. Jag höll på att bli galen men hittade till sist knappen som ställde om härligheten till fast sken, vilken också fick tyst på knäppljuden.

Den där lilla plastgranen kan eventuellt ligga kvar i sin låda någonstans. En större variant som vi hade i några år sålde jag på loppis till en familj i vår trappuppgång, kan undra om de har den kvar?
För ett par år sedan tittade jag lite närmare på förhållandet mellan plast- och naturlig gran och resultatet av det kan du läsa här. Att slutsatsen blev att naturgran är bäst har jag ju redan avslöjat ...

Kvällen före julafton är väldigt speciell för många. Minns hur vi alltid lyssnade på radio när jag var liten. "Endast mamma är vaken" hette programmet, vars titel uppenbarligen inte var helt sanningsenlig. Maud Reuterswärd hette kvinnan som höll i det och hon var en sann pionjär i svensk radio, en programledare av en sort som knappast står att finna längre, det går att konstatera genom att lyssna på henne i Sveriges Radios arkiv.

Nu vet jag att hur klar jag än må känna mig så här på förmiddagen den 23 brukar kvällen ändå bli sen. Alltid något är säkert bortglömt.
Men sedan, när inte ens mamma är vaken, ska jag sova i mina nya lakan med ljuvligt, juligt mönster av amaryllisar i mängd.

God jul!

Copyright Klimakteriehäxan