Min pappa hette Lars. Han skulle ha firats i dag, 101 år gammal, men han blev bara 59. Att hans namnsdag blev ihågkommen, vilket inte är någon stark svensk tradition jämfört med hur det kan vara i andra kulturer, hängde ihop med att han var född på julafton.Det gjorde det lite komplicerat. Gräddtårta och lutfisk var svårt att få ihop på menyn, julmaten tog över och visserligen försökte vi fira födelsedagsbarnet redan på morgonen, men åtminstone jag tyckte alltid synd om honom som inte fick ha något "eget" kalas.
Nu försvinner namnsdagarna in i ett töcken, gamla namn tas bort, nya kommer till, en del byter plats. Fast Lars har sin dag kvar.
Sänder far min en extra tanke den 10 augusti, helt enkelt.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
jag bjöd alltid mina kompisar på namnsdagskalas på Johanna dagen (nu har Hannele och Hanna flyttats till 5:e januari... inget saftkalas på gräsmattan (maken föddes ett par dagar före jul, inte mycket sommarleksaker då)
SvaraRadera(som vuxen i Sverige har jag ofta blivit gratulllerad på Hannele-dagen på jobbet)
RaderaAlltid trevligt med kalas!
Raderamin lillebror i Alingsås heter faktiskt Lars, glömde....
SvaraRaderaOch vår son har Lars som andra namn.
RaderaNär jag var liten var min lillebror och jag några veckor hos farmor på Öland medan mamma och pappa jobbade klart och storebror lekte hemma med kompisarna.
SvaraRaderaFarmor älskade att fira och så klart skulle ju då Emma-dagen firas med smultrontårta eller andra bär vi plockat.
Jag är så van vid att firma min namnsdag att jag tycker det är helkonstigt när jag inte blir det (ja, jag blir lite sur!) och att andra inte firar sina dagar.
I dag är ju min namnsdag även vår bröllopsdag så nu blir jag ordentligt firad igen!
Grattis till din pappa!
Egentligen tycker jag att man ska passa på att fira så snart man hittar minsta anledning! Och tänk - smultrontårta ...
RaderaGrattis på Emma-dagen, även om jag är lite sent ute!
Tackar! Jag tyckte det var rätt finurligt att föreslå den dagen som bröllopsdag! Och vi förlovade oss på min födelsedag. OK, går väl miste om två firardagar men å andra sidan så hade det nog missat ändå! :D
RaderaVi missar aldrig bröllopsdagen: dottern föddes på den femte! Praktiskt!
RaderaNär jag var barn firades alla namnsdagar i familjen, även de namn som inte var tilltalsnamn. Och var det något namn som saknades, så firade vi på någon dag med ett namn som åtminstone hade några boksstäver gemensamt med det saknade. Sålunda firades Curt på Karldagen, Sigbritt på Sigriddagen, Engelbert på Engelbrektdagen.
RaderaI min egen familj har vi inte brytt oss så mycket om detta. Ett enkelt "grattis på namnsdagen" räcker så bra, och glömmer vi nåt namn så är det inte hela världen.
Det verkar vara en ganska lagom nivå, tycker jag!
RaderaÄr otroligt dåligt på att fira namns- och födelsedagar. Det var alltid några på jobbet som grattade mig på min namnsdag, som jag inte har den blekaste när den infaller.
SvaraRaderaAtt födas på julafton är ju faktiskt världens sämsta tajming. Tänk så många presenter din pappa gick miste om;-)
Ja uselt födelsedatum! Men jag firar gärna av alla möjliga anledningar!
RaderaI mitt barndomshem firade vi alltid namnsdagar, så det blev en del tårta. Nu tänker jag nästan inte alls på dem. Har väl inte gjort det sedan jag flyttade hemifrån och det är mycket länge sedan. Kom att tänka på namnsdagar när fruntimmersveckan stundade i år. Vi hade många namnsdagar i familjen den veckan.
SvaraRaderaMan firar bara om man vill! Men visst är det gott med lite tårta ...
Radera