I rysligaste laget?

Johanna i deckarhörnan har tittat i almanackan innan hon valde tema för veckans topplista. Hon skriver så här:
I dagarna firas Halloween och Alla helgons dag och vad passar då bättre än att göra en topplista om spökhistorier. Jag upptäckte dock själv att det kanske inte är så enkelt att få ihop en lista baserat på enbart spöken, så om ni vill dryga ut med andra typer av gengångare som t ex vampyrer och zombies är det helt okej.

Till saken hör att jag är genuint ointresserad av övernaturligheter. Barndomens spökhistorier var som jag minns det snälla och gav inga mardrömmar, men det kan faktiskt vuxenvarianterna göra. Det blir lätt i rysligaste laget för min smak.

Bland annat därför har jag gjort slut med John Ajvide Lindkvist. Då hade jag ändå läst "Låt den rätte komma in". Det tog stopp vid "Människohamn". En viktig ingrediens i den historien är en oformlig sak som man ska hålla i handen för att få styrka till nya stordåd, eller åtminstone för att överleva. Tack, men nej tack.

Marianne Fredriksson, vars trilogi "Paradisets barn" jag formligen slukade, gick samma väg med "Gåtan".  
"Alice i underlandet" (Alice´s Adventures in Wonderland) av Lewis Carroll tog jag avstånd från bara härom dagen. Tycker hon platsar in här, faktiskt! 

Selma Lagerlöf rörde sig i gränslandet till det övernaturliga. Men på ett intelligent och elegant sätt. Jag tänker på "Herr Arnes penningar" och lite också på "Gösta Berlings saga". Hennes "Spökhistorier", som jag inte läst, finns att ladda ner för överkomliga 19 kronor, ser jag.

Dock finns det ett spöke som jag gillar rakt av. Han heter Laban och har skapats av författarparet Inger och Lasse Sandberg, med den senares illustrationer. Laban är faktiskt världens snällaste spöke och när han rasslar med kedjorna är det ju bara kul!

Copyright Klimakteriehäxan