Glöggpaus i läsningen

Nej, man måste inte dricka glögg i december.
Men det är gott med lite grand.
Och så är det det där med Årets Glöggsmak. Kul att prova, eller hur? Blossa Glögg 2018 påstås ha smak av citroner från italienska Amalfi-kusten.

Det är inte bara smaken som är ny för året, flaskornas utformning är också olika för varje årgång. Nu har man hällt i den traditionella juldrycken i blekturkosa flaskor. Designfirman vill få oss att tänka på Medelhavet, men det misslyckades i alla fall med mig. Att den gula korken ska påminna om en citron kan jag möjligen acceptera. Fast varken hav eller citronlundar är förknippade med Lucia och jul i mitt huvud ...

Limoncello, den gudomliga likören som hör Capri till, ska kunna anas i den här glöggvarianten. Och dekoren på flaskan ska föra tanken till tidigt 1900-tal och dåtidens formspråk, för att än en gång citera formgivarna.

Tillverkarna påpekar också gärna att glöggen görs i "limiterad upplaga", vilket betyder att den brukar ta slut rätt långt före Lucia, och de verkliga fantasterna ilar till Systembolaget så snart de första flaskorna landat på hyllorna, i år redan i mitten av september.

Men det fanns åtminstone en flaska kvar åt mig. För 110 kronor blev den min och nu har jag smakat också. Vad jag tyckte?
Tja, jag dricker hellre ett glas Limoncello rent och om det ska vara glögg väljer jag den gamla vanliga Blossa, möjligen kan jag tänka mig att variera med en äppelglögg som jag bjöds på ifjol.

Kassakvittot från Systemet slängde jag ner i påsen och tänk, det hamnar i en bok! Inget vackert bokmärke direkt, men oerhört mycket snyggare än hundöron. En glöggpaus mitt i läsningen, helt enkelt.

Veckans bokmärke lanserades av Boklysten, som vill se vad vi andra bloggare har mellan sidorna när sängläsaren slagit sig på näsan med tegelstensromanen eller hela huvudet nickar framåt i ohejdbar trötthet, trots att pocketdeckaren egentlign är en sidvändare.

Copyright Klimakteriehäxan