När kriget kommer i bokform

I krig och kärlek är som bekant allt tillåtet. Är det möjligen också därför som just de två ämnena lockar allra mest när folk sätter sig ner och skriver böcker? Eller har deckar/mysteriegenren tagit över?

Motsatsen till krig är i alla fall fred och Internationella fredsdagen infaller den 21 september, så Ugglan & Boken tycker att krig och fred är ett bra tema när hon efterlyser en ny boklig tisdagstrio. Och det finns mycket att välja på, eftersom kriget ofta kommer i just bokform. Freden kan förefalla mer sällsynt ...

"Krigsdagböcker" av Astrid Lindgren vill jag verkligen läsa, men eftersom jag väntat på pocketupplagan har det inte hänt. Nu börjar jag misstänka att det aldrig blir någon billigare version, så jag får kanske krypa till korset. Tror att detta är en bok jag vill äga. Om åren 1939-1945 då hon jobbade på "censuren" och fick god inblick i vad kriget ställde till med för så många.

"Kriget vid världens ände" (La Guerra del Fin del Mundo) är en tegelsten av Mario Vargas Llosa. Fantastisk läsning, ändå hade jag mage att klaga lite på omfånget när jag skulle intervjua honom. Blev tvungen erkänna att jag inte hunnit igenom hela. Det tog han med en klackspark, svarade:
-Jag förstår. Den är egentligen skriven för folk som fått gulsot.

"Kanonerna på Navarone" (The Guns of Navarone) av Alistair MacLean var den allra första bok jag läste på annat språk än svenska. Det drällde av glosor jag aldrig förr sett, men jag hade inte tid att konsultera något lexikon, historien var alldeles för spännande för det. Och minsann, jag fattade bra ändå. Har alltsedan dess fortsatt att läsa böcker på engelska, och tycker att originalspråk i sig bjuder på ett egenvärde.

Men när jag just utsett dessa tre till min lista slås jag av ett urgammalt och väldigt sant konstaterande: krig är förvisso eländigt för alla, men barnen drabbas värst. Så då blir det en bonus-tisdagstrio, med fokus på barn.

"Du som haver barnen kär" skrev Sinikka Ortmark, baserad på egna upplevelser som finskt krigsbarn i Sverige på 40-talet. Mycket gripande läsning.

"En ö i havet" av Annika Thor är den första boken i en serie om fyra. Två flickor från Wien hamnar på den svenska västkusten, ditsända av sina judiska föräldrar för att åtminstone barnen ska räddas undan nazisterna. Kallas ibland barnböcker, men man läser dem med stor behållning också som vuxen.
Och så, förstås, den eviga: "Anne Franks dagbok".

Copyright Klimakteriehäxan

PS Ser till min förvåning att Astrid Lindgrens "Krigsdagböcker" minsann kommit ut i pocket nu. Fast på norska ...