För väldigt länge sedan köpte jag ett stort ljusträd från Boda Smide. Hade det med mig när jag bodde utomlands, det kändes som en hälsning hemifrån! Så snyggt där det står på golvet, fast ljusen tänds väldigt sällan, det ska erkännas. Kan fiska fram en femarmad variant, också den i svart smide, och några till ... tänker på ett par avsedda för värmeljus, bland annat.
Uppradade på det här viset verkar det ju lätt hysteriskt. Hur många ljusstakar (i svart metall) kan en människa ha? Tja, ganska många, uppenbarligen! Och jag växlar förstås, de byter plats, åker ut och in i skåpen. Man har ju inte roligare än man gör sig!
Så sprang jag på den klättrande mannen. Slog till direkt. Han klättrar på mitt fönster, kraftfull och kolsvart, mot bakgrund av trädkronor som byter färg med årstiderna. Tyvärr vet jag inte varifrån han kommer, men kanske är han dansk.Misstanken om att Danmark är landet där han skapats väcktes av mitt senaste svarta smidesfynd, ringleken på bilden i topp. Speedtsberg heter den danska designfirman som står för skapelsen. Lite Giacometti-inspirerad, kanske? Klart dekorativ hur som helst.
En sak är i alla fall helt säker: den svarta färgen är sannerligen inte alltid sorglig, utan ofta snygg – som i "den lilla svarta", ni vet! Den matchar dessutom både grönska och levande ljus väldigt bra.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Visst är det vackert med smide men jag har sett lite för många gamla begravningskors på kyrkogårdarna för att vilja ha många smidessaker hemma. Men jag älskar min adventssljusstake som jag nu vet kommer från Bengt och Lotta. Den klättrande mannen ser väldigt verklig ut...
SvaraRaderaIngrid
Ingen av de smidda saker jag har leder tankarna till gravkors faktiskt. Bengt & Lotta har en härlig kollektion!
RaderaJärnsmide är jag också väldigt svag för. Gläds åt att se dina vackra föremål. Jag har tyvärr under årens lopp gjort mig av med en del- Ttvärr också sådana som jag ärvt av mina föräldrar. Har en adventsljusstake och en del annat kvar. Men borde inte ha gjort mig av med det andra. Bl.a. en ljuskrona i järn och glas av Bertil Wallien, Boda. Och man ska ju inte ångra saker...Men jag gör det ändå.
SvaraRaderaJa där langade du nog en dyrgrip ... det är svårt att skiljas från saker, och allra svårast att skiljas från rätt saker!
RaderaSvart liksom grått är jättebra färger. Man kan göra så mycket med dom! Å dina svarta alster är helt i min smak, speciellt hästen. Så originell! Även den klättrande mannen gillar jag skarpt. Just att du hängt honom på snöret för persiennen - kanooon!
SvaraRaderaÄlskar hästen! Mannen klättrar iofs på ett alldeles eget "snöre". Jag är rätt kär i honom också.
RaderaMan kan ha hur många ljusstakar som helst, mycket gärna i smide, tycker jag.
SvaraRaderaDen klättrande mannen är kul och fin dessutom.
Ha det bra!
Tack för stödet!!! Jag har många ... Min klättrare är åtminstone i eget majestät.
Radera