Jag minns inte vem som säger det, men konstaterandet finns med i "Sorgen och jag", en serie i Sveriges Television i två delar som är högaktuell just nu, delvis tack vare en mästerlig marknadsföring, delvis på grund av att Allhelgonhelgen ligger framför oss, men framför allt därför att den är alldeles osedvanligt bra.
Idén till programmet föddes hos Claes Elfsberg, under decennier Sveriges "mesta nyhetsankare", och han har också huvudrollen/"värdskapet" under de två timmar det varar. År 2018 avled hans dotter Hanna i cancer, 30 år gammal. Hon var nygift och hoppades förstås på en härlig framtid, som vilken ung kvinna som helst. Så skulle det inte bli.
När Hanna hade begravts skulle Claes alltså fortsätta sitt liv. Han behövde hjälp med det och sökte en terapeut för stödsamtal. Det blev en viktig kanal tillbaka ut i vardagen, och i de där samtalen fanns också fröet till tv-programmet.
Redaktionen bakom "Sorgen och jag" har sökt upp en rad människor som i samtal med Claes beskriver sina traumatiska upplevelser när en älskad person plötsligt bara försvunnit. Mamman till lilla Ingrid, som utan förvarning bara låg död i sin säng, glömmer ingen som hört henne berätta. Och Wilmas pojkvän, som efter en kväll på puben hittar sin tjej som hängt sig i deras gemensamma lägenhet, bär på känslor man har lätt att dela.
Livet blir naturligtvis aldrig det samma efter förlusten, men i de här samtalen kan många hitta hjälp och tröst, det är jag övertygad om. Man är inte ensam i sorgen, hur svårt det än är att gå vidare, det är tv-seriens tydliga budskap. Här finns också präster, psykologer, olika expertis som bidrar med sina synpunkter.
Det går att rada upp fler exempel, men bäst är förstås att titta själv. Du ser programmen på SVT Play här.
Copyright Klimakteriehäxan
Bild från svt.se
Inlägg
Ett väldigt bra program. Finstämt och så viktigt.
SvaraRaderaJag har sett det. Verkligen fint och tänkvärt och Claes gör det så bra.
SvaraRaderaDenna varianten på ett program om sorgen tyckte jag mycket om; nära, varmt, klokt och så bra med de olika människorna som kom till tals. Sorgens väg är olika och har många ansikten. Ett för var och en av oss, med några gemsamma punkter. Döden och förlusten för de som blir kvar, döden en del av livet som jag ser det. Sorgen en källa till närmare varann och sig själv.
SvaraRaderaJag tycker också att man fick med väldigt många olika aspekter av sorg och dess hantering.
Radera