Där fanns alltså redan en besvikelse. Men den riktiga, stora smällen kom när jag hade letat mig fram till Mona-Lisa, Leonardo da Vincis Gioconda, som satt i ett skåp bakom tjockt pansarglas. Man fick stå i kö för att möta henne! Så liten hon var! Jag hade ju trott att jag skulle få uppleva något helt annat, något stort och pampigt – men nej. Den var ju väldigt omärkvärdig, i mina unga ögon!
Sedan dess har jag umgåtts med Mona-Lisa på slipsar, på chokladaskar, på t-tröjor, på kassar. Allra mest älskade jag henne när man i Kina hade förvandlat henne till draperi av bambupärlor som jag köpte. Obegripligt snyggt, fyllde en hel dörröppning, det rasslade när man passerade henne (alla ungar älskade det!) och bilden var ändå intakt i varje ögonblick.
Har varit i Paris flera gånger senare i livet men aldrig brytt mig om att gå tillbaka till Louvren. Min egen Mona-Lisa är djupt saknad i draperiversionen, som till slut jag blev tvungen att slänga eftersom den blev trasig. Men henne kan man ju nöja sig med att se på vykort eller på någon annan souvenir.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
besökte Paris och Louvre Museum i min ungdom, blyg och icke fransktalande hittade vi aldrig Mona Lisa - och på den tiden var hon inte skyddad med pansarglas... ska dit igen innan jag dör.
SvaraRaderaVi var i Oslo i hostas och såg Edvard Munchs Skriet, köpte ett vykort som minne. I Rom i Peterskyrkan såg vi Michelangelos Jungfru Maria bakom pansarglas, men det gav en känsla av fromhet
Ja om du frågar mig så är hon alltså inte värd besväret ... "Skriet" är ett verk jag tycker väldigt illa om. Ger mig ruskiga obehagskänslor. Gamla Munch-museet var också en stor besvikelse, hör att det nya är fantastiskt men ...
RaderaFinns en del Munch på Thielska galleriet just nu, var där hörom dagen.
PS Mona-Lisa fick glasskydd på tidiga 50-talet, blev tvungen att googla ... jag var där 1968 och ville inte minnas fel ...
RaderaLite kul ändå. Mitt Mona-Lisa möte utföll nästan tvärtom. Efter att ha hört alla säga att tavlan är sååå liten så var min tanke att det är den väl inte alls. I mitt tycke har den ett ganska normalt porträttformat. Däremot trodde jag att Eiffeltornet skulle kännas högre... 😃
SvaraRaderaHar aldrig varit uppe i Eiffeltornet, bara varit vid dess fötter ... Tja "normalstorlek" på ett porträtt, finns det? Från passfoto till stor oljemålning ...
RaderaKan bara instämma till hundra procent. Jag såg Mona Lisa för första (och enda) gången som 13-åring på 1960-talet. Då hängde tavlan fortfarande fritt utan pansarglas. Men herreguuuuu så besviken jag var.
SvaraRaderaMen det som har etsat sig fast på näthinnan är att hon verkligen följde en med blicken. Det var faktiskt imponerande...
Blev tvungen att googla det här med skyddsglaset eftersom jag minns det så tydligt - och du minns nog faktiskt fel för hon har varit bakom tjockt glas sen tidiga 1950-talet.
RaderaDet där med blicken är iofs häftigt.
Jag undrar om det kanske var ett diskretare glas på 1960-talet? Jag minns det också som att målningen var oskyddad. Möjligen var det något rep i vägen så att man inte skulle gå för nära. Det nuvarande glaset är tjockt och svårt att missa. Men glaset som satt där från 50-talet var nog av diskretare slag. Det märkliga vid mitt 60-talsbesök var snarare att det var så glest i salarna. Inga köer. Och upplevelsen var lite som Göran Palms. Jaha. Där har vi Mona-Lisa. Vid senare Louvre-besök har jag vänt om ganska snart pga av köerna.
RaderaMinns precis samma sak när jag såg henne i Louvren, måste ha varit 1990 i april, jag var gravid med min första son, och var i Paris för första gången. Blev så förvånad att hon var så liten och tavlan satt liksom långt in, säkert bakom pansarglas, tror mej minnas att det var mycket folk också, och visst blev jag lite besviken att hon var så liten!
SvaraRaderaNär jag var där var kön lång och kröp långsamt framåt ... bara för att krönas av det där besikna "Va var det inte mer än detta???" Tror vi är många med samma upplevelse.
RaderaLouvren besökte vi aldrik när vi, ett kompisgäng 10 personer, besökte Paris 2001, en vecka efter det hemska nine-eleven. Kön till Louvren var längre än kön till säkerhetskontrollen på flygplatsen och den var enormt lång och långsam. Däremot åkte vi upp i Eiffeltornet och det tyckte jag var enormt högt.
SvaraRaderaKulturtanter finns i alla åldrar! Håller med om att det var en väldans liten tavla, men minns ändå att jag var glad över att ha sett den. Förstår besvikelsen dock.
SvaraRadera