Hallå, kan du vara så snäll och sitta kvar där medan jag gräver fram mobilen och därmed kameran, bad jag katten. Tror faktiskt att jag sa det högt, som hade vi ett gemensamt språk (tänker lite på boken "Frankie"). Hon lydde!
Och tack vare denna snälla och lydiga katt kan jag härmed presentera Veckans foto, det som bloggarkollegan Åke efterfrågar varje söndag.
Klimakteriehäxan – finns hon? Ja! Om du inte redan är en, så blir du sannolikt en, tro mig. Och kanske känner du igen dig i mig, i alla fall lite!? Min blogg är till främst för mig själv och min skriv- och fotoklåda, det är bara att erkänna. Men du är väldigt välkommen hit! Kom, kom igen, kommentera gärna!
Nu finns "I ljust minne bevarad" som ljudbok , gratis att lyssna på. Klicka bara på länken! Det tar två timmar och sexton min...
Inlägg
Det måste vara Ernst bästa citat- så sant =) Frankie var en rolig bok för oss som har katt , så igenkännande. Fin kisse du fångat. Idag torkar tvätten fort för hu vad det blåser. Ha det bäst!
SvaraRaderaKul att du nappade på Frankie! Katter är fina varelser man gärna umgås med. Just den på bilden får jag klappa, men bara en liten stund, sen har hon fått nog av mig.
RaderaMycket bättre än så kan det inte bli :D
SvaraRaderaMen det är inte min katt ... fast den bor bra där den bor, kan springa ut och in lite som den vill. Innekatter i stadslägenhet tycker jag egentligen inte att man ska ha, men nog förstår jag frestelsen
RaderaKatter som sitter så där och "spanar", kan stanna tiden...vilket du fångade i en bild!
SvaraRaderaJa, eftersom det var en hjälpsam katt!!!
Radera