Ett sånt där ögonblick …

Hjälp, hur var det nu igen?
Vad var det jag såg?
Läste jag det i tidningen?
I vilken tidning i så fall?
Kan det ha varit något i tv?
Stod inte radion på?
Vem i alla dagar var det nu det handlade om?
Var det någon jag kände, eller i alla fall hört talas om?
Varför reagerade jag?
Var det intressant för mig personligen, eller var det något med jobbet?
Visst var det väl i morse?
Inte var det möjligen X som sa det?
Vart har han tagit vägen förresten?
Såg jag inte honom nyss?
Eller var det kanske någon annan?
Hur viktigt var det egentligen, det där jag just nu försöker komma ihåg?

Frågorna hopar sig blixtsnabbt.
Det finns ett namn på företeelsen.
Sammantaget kallas den för ”a senior moment”.
Bara ett sånt där ögonblick, helt enkelt.
Det lär bli fler.
Än så länge går de i alla fall att skratta åt!

Copyright Klimakteriehäxan

Sex eller spis - eller kanske sex och spis?

Jaha, då var det dags igen.
Min blick fångas av ännu en av de där webb-frågorna som jag älskar att hata, som jag absolut aldrig svarar på, men ändå med ett snett leende gärna kollar in resultatet av.
I dag är det Dagens Nyheter som visar upp ett nyvaknat intresse för mänskliga relationer.

Webb-frågan går ut på ett val, förstås. Vad vill du helst ha: ett bättre sexliv – eller ett nytt kök?
När inemot 10 000 personer klickat är resultatet ganska klart till fördel för sex. 29 procent väljer köket, medan 64 procent hellre satsar på aktiviteter i sängen (eller på annan fritt vald plats). 7 procent kunde inte bestämma sig och svarade alltså ”vet inte”.

Då är frågan vad detta berättar om oss svenskar – eller åtminstone om den befolkningsgrupp som besöker DN på nätet och dessutom inte delar min aversion mot webbfrågor. Resultatet ska tolkas med viss försiktighet, skriver tidningen, och det är naturligtvis sant. Men ändå.

Kan det alltså vara så att inemot två tredjedelar har ett halvbra, mediokert, uselt eller obefintligt sexliv?
Eller är det helt enkelt på det viset att de faktiskt är väldigt nöjda med sina kök?

Det finns ju en gammal definition av kvinnans roll. Hennes plats är som bekant i köket. Där ska hon ska stå vid spisen och föda barn. Kanske har det vid det här laget gått dithän att hon ska stå vid spisen och göra barn?
Eftersom vi ändå verkar vara ganska nöjda med våra kök. Och gärna vill ha bättre sex. Detta alltså enligt min försiktiga tolkning.

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens citat

"TV:n är den största erotikdödaren av alla. Vi tittar på andra som äter middag, gör roliga saker och har sex. Gör allt det där själva i stället!"

- Eva Sanner, ”relationsexpert” i Dagens Nyheter, ger råd i dagens tidning.

Förlovningscitat

"Å, det var jo hyggelig da!"

-Norges kronprins Haakon kommenterar (till nyhetsbyrån NTB:s utsände) beskedet om förlovningen mellan kronprinsessan Victoria och Daniel Westling när han, på skid-VM i Tjeckien, nås av beskedet om eklateringen i Stockholm.

Tisdagstema: figur

Tisdagstemat denna vecka, FIGUR, kan leda tankarna åt många håll: geometri, textil, bildkonst ... eller så hamnar man på den mänskliga kroppen, den som kan ha snart sagt vilken figur som helst.
Affischen med flickan med getingmidjan finns på utställningen Modebilder på Nordiska muséet.
Ingen i publiken som jag kunde se i söndags matchade hennes mått. Inte många visar upp en sådan figur över huvud taget.
Utom jag, då. I dagens bidrag till veckans tisdagstema ...

Copyright Klimakteriehäxan

En utmaning att bläddra sig fram till

Från Cicki kom en liten utmaning i den litterära nischen.
Utmaningen lyder så här:
1. Ta fram en bok som du gillar och som har minst 123 sidor.
2. Slå upp sidan 123.
3. Leta efter 5:e meningen.
4. Citera de följande 3 meningarna.
5. Skicka vidare till minst en av dina bokvänner.

Jag tittar mot mina överfulla bokhyllor och undrar vad jag ska välja när jag nu bestämt mig för att efterkomma den där uppmaningen. Min blick faller på ett av mina nyförvärv, jag som egentligen aldrig mer ska skaffa en bok …

Men någon gång kort före jul ramlade jag över ett extraerbjudande (hm) och köpte båda de böcker om Marianne Höök som Annette Kullenberg står bakom. Den ena är en antologi med Hööks egna texter, en riktig tegelsten, den andra är en biografi.
Jag minns egentligen inte att jag någonsin läst texter av denna berömda penna – hon har varit död i nästan 40 år. Ändå kände jag mig nyfiken.

Biografin har en titel som kanske är ett rekord i sig, ett längdrekord: ”Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet”. Allra först finns ett citat av Selma Lagerlöf: ”Det farligaste som finns är att vara snäll”. Lägg ihop de två och jag antar att man kommer i rätt stämning. För det är helt klart att här handlar det om ett liv med många skuggor.

Raskt bläddrar jag fram till sidan 123 och här kommer de tre meningarna:
”Mest skriver hon till en flicka som heter Kerstin. Kanske är det en väninna som bor i Sunne på somrarna. Mellan raderna kan man ana att hon sällan, nästan aldrig vill anförtro sig om sina besvikelser eller sin ensamhet till sin kompis Kerstin.”

Marianne Höök tog sitt liv, efter tre äktenskap, lite fler romanser (Olof Palme?!), tjusiga fester, fantastiska kläder, resor både i jobbet som journalist och privat. ”Hon gav upp” skriver Kullenberg om slutet på ett människoöde ur verkliga livet.
Jag ska verkligen läsa den där boken, inte bara bläddra och tjuvtitta, som nu.

Copyright Klimakteriehäxan

Minst en av mina bokvänner ska jag skicka stafettpinnen vidare till - ja vad säger du, Londongirl? Har du nån bok som passar att bläddra i?

Modigare mode - och modebilder

Sämsta sortens väder har vi bjudits på idag. Slaskig snö har lagt sig tungt över allt och alla. För all del rätt snyggt, men det är ett julkort som kommer två månader för sent.
Så i detta innesittarklimat slog jag till och blev lite kulturell i stället. Och styrde kosan mot Nordiska museet.

Där pågår två utställningar som handlar om mode, fast på olika sätt. Dels kan man se svenskt modefoto (bilden ovan) från sextio år, med bilder av bland andra Carl Johan Rönn, Georg Oddner, Hans Hammarskiöld och Kerstin Bernhard. Nästan alla fotografierna är fantastiskt vackra, några ler man igenkännande åt, andra – som värsta getingmidjan – suckar man lite över …

Att modefotografering är en stor nisch förstår man om inte annat när man får veta, att vi svenskar handlade kläder för ungefär 71 miljarder kronor under förra året. Vi köper inte mindre än 2 miljoner par jeans på ett år. Och vi konsumerar i genomsnitt 25 kilo textilier per person. Häftiga siffror, eller hur?

Ett par våningar högre upp i huset finns Fair Fashion?, om återvinning och ekomode, och det är här siffrorna finns. Inte visste jag att bomullsplantor slukar sådana enorma mängder med vatten! Men bortsett från några tankeväckande påståenden av den typen är skyltdockorna det man minns bäst.

Jag har alltid varit svag för jeanskläder av olika sorter. Här finns en klänning, rena drömmen, med vid kjol och tight, baraxlad överdel, som är helt ljuvlig – sydd av bitar av jeans i alla upptänkliga blå toner. Livet består av inte mindre än fyra lager jeanslinningar! Ja ni ser själva på min bild!

Hattarna är också alldeles underbara, fast kanske inte så bärbara … Poängen är i alla fall, att trots alla påbud och trendsignaler behöver inte allt vara nyproducerat. Det nya kan med fördel kombineras med äldre årgångar, fast kanske på nytt sätt. Och slutintrycket kan bli både personligt, kul och snyggt. En sorts modigare mode, faktiskt.

Redesignad klänning sydd av jeans. Design Maria Nordström.



........................................................................................

En registreringsskylt från en bil kan bli en handväska, som perfekt matchar en outfit av nytt och gammalt i lagom blandning!

Utställningen Modebilder finns att se fram till och med 13 april.
Fair fashion? blir kvar över hela sommaren, stängs den 23 augusti.

Copyright Klimakteriehäxan

Virus-varning

Det går inte att räkna hur många mail som rusar mellan världens datorer på bara en kort stund.
Inte så konstigt, då, att det blir lite fel ibland.

Med e-posten kommer ibland virus, smitta som orsakar en hel del problem för användarna. För närvarande finns ett virus som härjar så gott som ohejdbart. Det kan redan ha dunsat in hos dig. Och även om man har fantastiskt bra virusskydd så räcker det sannolikt inte den här gången.

Här är tecknen som visar att just du drabbats:
1. Du har skickat samma mail två gånger. (kan väl hända)
2. Du har skickat ett mail men glömt skriva in meddelandet. (ja ja, än sen då?)
3. Du har skickat mail till fel person. (för all del, men det var inte så farligt)
4. Du har skickat ett mail i retur till den som just hade mailat dig. (verkar korkat, erkänner)
5. Du har skickat ett mail men glömde bifoga bilagan. (tyvärr, mer än en gång)
6. Du tryckte på ”send” fast du faktiskt inte skrivit klart. (ibland är jag lite onödigt snabb).
7. Du tryckte på ”delete” i stället för ”send”. (suck)
8. Du tryckte på ”send” i stället för ”delete”. (NEEEEEJ! HJÄLP! ÅÅÅÅH!)

Denna it-världens elaka åkomma drabbar oftast datoranvändare födda före 1960 och heter C-nil-virus.
Och om du nu ämnar varna någon annan som kan tänkas ha fått det – tänk då noga efter först: du har väl inte redan mailat henne/honom i samma ärende?

Copyright Klimakteriehäxan/Tack Kulsprutan, som mailade!

Lager på lager – i ansiktet

Lager på lager är ofta en jättebra idé.
Ungar som ska ut i lekparken bör kläs på enligt lökprincipen, folk i skidspåret likaså.
Råkar man befinna sig i tropikerna behövs lagren också – när man går inomhus, där luftkonditioneringen kan förflytta en till något som känns som ett arktiskt klimat.

Dessutom dyker lager-på-lager-tänkandet inte sällan upp i modebilden. Det är om inte alltid praktiskt, så i alla fall lönsamt för den som säljer kläderna. Till råga på allt ska den som anammar lagertänket helst vara av den smärta sorten, för även om plagg ovanpå plagg kan bli snyggt så blir intrycket inte slankare, den saken är helt klar.

Men numera har samma princip blivit allmän i make up-branschen. De så kallade produkterna radar upp sig på parfymavdelningens hyllor. Den som tror att det räcker att köpa en tub mirakelsalva och sedan gå hem med den blir grymt besviken, långt innan ett eventuellt resultat skulle ha hunnit ge sig till känna.

Det är nämligen så, att smink-tillverkarna anser sig ha hittat otroliga mängder ämnen som gör under med mänsklig hud. Ämnen som stramar upp, slätar ut, krymper porer, motverkar uttorkning, jämnar ut apelsinhud, förhindrar solskador, tar bort mörka ringar, döljer fräknar … det är faktiskt ingen ände på vad något förpackat i tub, burk eller flaska kan fixa, om man ska tro på reklamen.

Bra, det måste man ju tycka, när världen (och kroppen) är full med små skavanker som det vore trevligt att rätta till.
Nå, hur ska man då gå till väga för att hyn ska se yngre ut, med härlig lyster?
Jo: först tvättar man med en produkt. Sedan baddar man med en annan. Så är det dags för serum, efter vilket kommer en dagkräm. Den toppas med en foundation, det vi förr dristade oss att kalla brunkräm. Concealer på något åt prickhållet. Lite rouge ska till, lite highlighter och så gärna en pust mineralpuder över alltihop.

Nio lager får jag det till – och då går det säkert att lägga på ytterligare något, om man anstränger sig en aning. Billigt blir det inte, lika lite som i klädbutiken, det har ni redan räknat ut, eller hur?
Vän av ordning kan då inte låta bli att undra om det inte går att klämma in allt det undergörande i en och samma burk, vilket naturligtvis skulle bli en jättedyr en, men som skulle betyda att man åtminstone sparade en hel del tid innan det där ansiktet kan ta på sig mössan och rusa för att hinna i tid till jobbet.

Svaret är nej. Tillverkarna slår fast att det är omöjligt att ladda en enda produkt med alla de där ingredienserna. Alltså är det bara att köpa hela batteriet av burkar, om man nu är lagd åt det hållet och är beredd att satsa en halv förmögenhet.

Men jag har en fråga till, och den har jag inte hört svaret på:
Hur kan hudens celler svälja alltihop, i lager efter lager? Blir det inte bara ett enda kladd? Som när man äter smörgåsbord på Finlandsfärjan och inte har vett att sluta? Som när barnet blandar alla vattenfärgerna i samma penseldrag och resultatet blir bajsbrunt?

Står man där med en kasse väldoftande dyrbarheter är man sannolikt tämligen lurad. Fast uppfylld av förväntningar och en sorts glädje. För det är ett ovedersägligt faktum: ibland går man med på att bli dragen vid näsan. Och är till råga på allt villig att betala en hacka för det.
I lager på lager.

Copyright Klimakteriehäxan

Livets små förtretligheter

Jag kan inte låta bli att undra vad det beror på
o Att min servett aldrig stannar i knät utan ständigt ligger vid mina fötter
o Att mina stortår alltid envisas med att krypa ut genom strumporna (jo, jag har klippt naglarna)
o Att strömmingsflundran tar slut precis innan det är min tur i lunchkön
o Att jag inte hittar pennan just när jag behöver den
o Att jag redan innan jag kommit hemifrån tappar lappen där jag skrivit upp vad jag ska handla
o Att bussen förmodligen gått en halv minut för tidigt eftersom jag missar den

Kanske skulle du också ta och göra en lista över livets små förtretligheter?
För jag konstaterar faktum: jag är lyckligt lottad, har verkligen inte mycket att klaga på.
Det kan vara bra att tänka på ibland. Som en övning i amatörpsykologi. Eller nåt.

Copyright Klimakteriehäxan

Citat

”-Livet går uppåt till 40 tror jag, sen går det käpprätt utför resten av livet ...
-Fan vad nice! då är det nedförsbacke hela vägen sen!”

-Martin Kellerman gör en Rocky i DN:s bilaga På Stan.

Reafynd för dig - men inte för mig ...

Än en gång har jag lovat mig själv att inte springa iväg och tokshoppa på bokrean, som närmar sig. Ändå upptäcker jag att jag hungrigt kastar mig över varje reakatalog som kommer i min väg och noggrant scannar av sida efter sida, ivrigt kollande priserna – kan bara jämföras med intresset jag visade för alla reportage om baddräktsmodet som jag drabbades av de två somrar när jag var höggravid och av uppenbara skäl inte skulle köpa ny bikini. 

  Men alla har ju inte lika trångt i bokhyllorna. Så då kan jag väl få passa på att tipsa om åtminstone två riktiga knallfynd för er som gillar böcker!? (Jag väljer, hur bra de än är, stenhårt bort alla titlar som redan finns i pocket.) Det blir faktiskt två böcker som har riktigt lång hållbarhet, i flera generationer rent av.

Fynd nummer ett är (ännu) en av Anna Bergenströms kokböcker, den vackra ”Under valnötsträdet” med bilder tagna av Fanny Bergenström. Den kostar nu 139 kronor på Bokia. Och när/om du kommit hem med den, missa inte receptet på sidan 221 - Limoncellomousse. Underbart fräsch och enkelt hopfixad efterrätt som alla gillar!

Fynd nummer två gäller dig som har ganska små barn i närheten, barn som ska ha en liten present eller kanske bara en mysig högläsningsstund i ditt knä, utan särskilt anledning. För nu kan man nämligen köpa den ljuvliga ”Sagan om det röda äpplet”, Jan Lööfs bilderbok som varken stora eller små tröttnar på. 

  När den var ny – det var förvisso rätt länge sedan, men det spelar absolut ingen roll – belönades den med Expressens Heffaklumpen-pris och det var den värd. Nu är den också extremt prisvärd: 39 kronor, i tåliga hårda pärmar! Vill man ha triss i Jan Lööf tar man samlingsvolymen för 99 kronor, i den finns inte bara äpple-sagan utan också ”Skrot-Nisse” och ”Morfar är sjörövare”. Båda priserna hos Akademibokhandeln. Och vem vet, det kan säkert löna sig att kolla priset även i andra butiker. 

  Känner hur blickarna dras till ”Gomorra” som hörbok för bara 98 kronor (Åhléns) hur förbjudet det än är. Fast Selma Lagerlöfs ”En riktig författarhustru”, den kommer väl aldrig i pocket? Nu 129 kronor hos Bokia. Hm. Bokrean bryter ut på tisdag i nästa vecka. 

  Copyright Klimakteriehäxan

Röstfiske

Tidningen Vi:s specialedition om böcker, ViLäser, har utlyst en tävling om Bästa Författarbloggen, det skrev jag en liten blänkare om härom dagen.

Sedan dess har det hänt saker!
För numera finns jag, tack vare boken "Klimakteriehäxan", med på den där listan (väldigt långt ner, man får scrolla lite!), en av jättemånga bloggare som man nu kan rösta på.

Ja, ni tror alldeles rätt, jag blir naturligtvis jätteglad om ni röstar på mig, även om det finns flera "riktiga" författare på den där listan, som förmodligen kommer att bli ännu längre, eftersom man fortfarande kan nominera fler kandidater.
Här är vägen till omröstningen, och mer information om hela grejen.
Tackar på förhand …! :-D

Tisdagstema: Handgjort

Törs jag tro att jag är helt ensam, bland alla tisdagstema-fotografer, att visa en bild på en handgjord cykel? Här är den i alla fall. Vill du se den i större format, klicka på bilden!
Fler foton av handgjort hittar du här.

Copyright Klimakteriehäxan

Den här vintern – en sjalavandring

Om man av en eller anledning skulle få frågan vad som var mest typiskt för modebilden vintern 2008-09 så har åtminstone jag svaret klart för mig.
Det var den säsong då alla, absolut alla, hade en lång halsduk. Nej, inte bara det. En JÄTTELÅNG halsduk ska det vara.

Se dig om så upptäcker du snart hur sant mitt påstående är. Eller kolla i vilken modetidning som helst. I varv efter varv runt halsar, i konstfulla knutar, med nonchalant slängande ändar, kantad av fransar, med eller utan lite glittertrådar – det är en halsduk, eller sjal om du föredrar det ordet, som är ett absolut måste om man ska vara tidsenligt klädd.

Trenden är absolut könsneutral; tonårskillar, unga lejon och äldre män har omsorgsfullt valda halsdukar, oavsett om de kombineras med mc-jacka, skepparkavaj eller kamelhårsulster. Och den är också på den så kallade spinnsidan líka utbredd oavsett bärarinnans ålder.
Sjalen kan vara enfärgad, randig, rutig, krinklad – alla varianter, alla material finns. En tunn sjal ersätter kanske också halsband eller andra smycken. Och de finns i alla prisklasser.

Lustigt nog är den där långa textilsaken väldigt klädsam på somliga. Samtidigt som andra ser ut som misshandlade mumier, eller någon som av misstag fått med sig rullen ut från senaste toabesöket. Kanske finns det en kvällskurs någonstans där man lär ut konsten att vira in sig i något stickat, vävt eller virkat, rektangulärt, trekantigt eller kvadratiskt. Om den finns borde den snabbt bli fullbokad …

Men hur duktig eller dålig man än är på att drapera sin sjal så har den där accessoaren en fördel som ingen kan förneka: den är absolut storleksneutral. För den händelse att trenden överlever till en ny säsong behöver ingen oroa sig för att halsduken ”krympt i garderoben”, en populär omskrivning man tar till när kroppen inte längre kan klämmas in i kläderna som hängt ett tag.

Och inget tyder på att halsduken blir omodern i rappet. Det är ju skönt att borra ned hakan i den, dra upp den över öronen, låta den dölja en ”dålig hårdag”.
Snarare handlar det kanske om att vi bara har inlett en livslång sjalavandring.

Bildbeviset!

Copyright Klimakteriehäxan