Tantpoäng

Livlig diskussion utbröt i omklädningsrummet efter dagens gympapass.
En medgymperska packade tillhörigheterna: skorna i en plastpåse, svettiga kläder i en annan, fuktig handduk i en tredje.
Någon slog fast att detta inplastande är ett säkert tantbeteende.

Då dök en rad andra sätt att ta tantpoäng upp.
-Köp en Baden-Baden och du är stämplad för evigt, sa en.
-Låt barn eller rent av barnbarn bli din mobilsignal! sa en annan, som vet att det är dags att treva efter telefonen när en klar barnröst ropar ”Mormor, mormor, det ringer till dej, svara nu mormor!”
-Det räcker med att ta fram bilder på de små liven ur plånboken, fyller en kvinna i.
-Ecco-skor, sa nästa, det kvittar om dom är sköna och rätt så snygga, det blir tantpoäng i alla fall.
-Törs man bekänna att man läser Tara? sa en förskrämd röst.

Men så kom den segrande tanten fram med sitt ess.
Vad hade hon gjort?
Jo, tagit bilder på sin egenhändigt omgrävda, vetenskapligt gödslade, noggrant planerade och färgkoordinerade blomrabatt.
Och visat kort på härligheten för kollegerna på jobbet.
Det var tantpoängens hole-in-one, i alla fall i hennes omgivning.
Att hon nyss fyllt (bara!) 35 spelar i sammanhanget inte den minsta roll.

Själv har jag visserligen en del bekväma skor, men ingen Baden-Baden (den skulle inte rymmas på balkongen, det är nog huvudskälet) och när jag försökte övertala mina tonåringar att bli rolig telefonsignal trodde båda att jag totalt tappat omdömet.
Fast hade jag en fin blomrabatt som gjorde mig stolt skulle den banne mig förevigas, tantpoäng eller ej.
Hur har ni det med era tantpoäng, flickor?

Copyright Klimakteriehäxan