Visst gör det ont...

Något ljushuvud har sagt att den som vaknar efter sin 50-årsdag utan att ha ont någonstans, den har lämnat jordelivet bakom sig.
Det är en grov överdrift kan jag trösta er med, ni som ännu inte fyllt ett halvt sekel.
Vi 50+ mår faktiskt ofta alldeles oförskämt bra.
För det mesta.

Men så kommer en dag som i dag. Aj. Det gör ont. Riktigt ont.
Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Muttrar man mellan sammanbitna tänder, medan lederna gnisslar, musklerna vägrar att lyda och varenda sena verkar vara omgjord till fiolsträng, i väntan på stråken.

Fast visst vet jag vad jag gjort.
Smärtan är inte bara plågsam, den utgör också ett slags belöning, en klapp på axeln, en liten tapperhetsmedalj.
För det onda jag drabbats av kallas träningsvärk.

Jag är av den sorten som gärna prövar på nya motionsformer. Alltså har jag testat lite olika slags aerobics, step up, styrketräning, pilates, jogging, core, poweryoga, boxing, gummibandsgympa – ja, jag har faktiskt prövat det som kommit i min väg.

Men för det mesta går jag på en sorts friskis-och-svettis-liknande gympa som erbjuds i olika hårdhetsgrad. ”Hoppfri medel” står det på skylten när jag checkar in bland de gamla ribbstolarna och svettiga yogamattor.

Ofta är det riktigt kul att skumpa omkring där, omgiven av mer eller mindre hurtiga typer av alla sorter och storlekar. Graden av grace och styrka varierar grovt, mellan illpigga 63-åringar och folk under 30 med osynlig klumpfot. Det händer till och med att de spänstigaste klämmer till med ett och annan litet hopp, trots rubriken.

Dock finns det dagar då jag tycker att passet borde döpas om. Till ”Hopplös medel”. Då är det svårt att hålla takten, flåset är alldeles otillräckligt, sit ups är en plåga, armhävningar en omöjlighet, en dalahästs ben är smidigare än mina.
Men det sitter inte i kroppen, det sitter i huvudet. ”Vill inte” säger en liten hjärntomte envist och bestämt.

Det är då det gäller. Det är då man måste bita ihop, ta i lite extra, övervinna sig själv. Det är träningsverk som ger träningsvärk, och i slutändan är det bara positivt.

Apoteket har listat fördelarna med motion för den som till äventyrs inte har fått sig itutat dessa teser till övermättnad.
Så här står det på deras hemsida:
”Att börja träna är som att öppna dörren till en serie med positiva händelser för din kropp:
Hela du blir starkare och smidigare
Hjärtat blir en effektivare pump
Det goda kolesterolet ökar
Du orkar mer
Din ämnesomsättning förbättras
Du blir tåligare
Du minskar risken för benbrott
Du somnar lättare
Själen mår bättre
Du blir till och med yngre...
Hela du blir starkare och smidigare”

Det är sådant man får försöka tänka på när det är dags igen – inte för hoppfri medel, men för hopplös.

Copyright Klimakteriehäxan