Blomplockning på hög nivå

Jag är förstås lite galen i omgivningens ögon.
Jag plockar nämligen maskrosor, eftersom jag tycker att det är fantastiskt fina blommor som pryder sin plats i en vas på köksbordet.

Men nu har jag plockat en annan säsongsblomma, för första gången i mitt liv.
I en vid skål på ett bord står nu kastanjeblommor, med sina stora gröna löv till. Snyggt!

Jo, jag skrev rätt och du ser rätt. Kastanjeblommor, komna ur ett högt och vackert träd, just nu översållat av de där uppåtsträvande rosavita blompyramiderna.
Har jag alltså uppammat all min styrka och inneboende vighet och gjort en Keith Richards (det vill säga klättrat upp i ett alldeles för högt träd) för blomplockning på hög nivå?
Å nej.

Jag vet mina begränsningar. Håller mig på backen. Att Astrid Lindgren gav sig upp i de småländska äppelaplarna långt upp i medelåldern må så vara, hon hade ju vanan inne sedan barnsben. Själv har jag aldrig varit någon trädklättrare.

Men när varm- och kallfronter jagar varandra kors och tvärs över kontinenterna, då uppstår vindar. Starkare vindar ju större temperatur- och tryckskillnader.
Och de senaste dagarna har vindguden Eol fått jobba hårt med den där utjämningen. Det har blåst riktigt ordentligt. Det har blåst för hårt för kastanjeblommorna.
Som alltså ramlat till marken.
Där jag plockat dem.
Tack för hjälpen, Eol!

Copyright Klimakteriehäxan