Svart framtid

Modehösten återspeglas i tidningarna så här års, fast vi inget hellre vill än att hitta blåsippor, tänka baddräkt och gå barbent.
En stor trend för den tredje årstiden, den som ligger ett halvår framåt, är i alla fall spikad.
Färgen. Den heta modefärgen. Den som alla ”ska” ha. Den som ingen kan vara utan. Den som gör samtliga klädbutiker enfärgade.
Svart.

Ska vi nu skratta eller gråta?
Vad är det för fel på modebranschen som tror att den kan få oss att tro att svart är nytt? Lika märkligt som fältropen på senare år om hur nytt det varit med djurmönstrat – men hallå, hoppsan, bara en blind kan ha undgått att folk såväl på gatan som i kändisreportagen varit tigermönstrade pantertanter med enstaka zebradetaljer de senaste femton-tjugo åren!

Det var väl Coco Chanel som lanserade begreppet ”den lilla svarta” för mer än 50 år sedan. Hon skulle bara veta hur genomgripande hennes tes var, och hur segsliten, även om vi nu allt oftare hamnar i, inte en liten, men väl en ganska stor, svart sak.
Ständigt påpekas dessutom i alla rapporter från de stora modehusens visningar att expertisen, som representerar allt från Svenska Moderådet till Newsweek, inklusive Herald Tribunes’ legendariska modereporter Suzy Mendes, är svartklädd. Det har den varit sedan 1955 eller så.

För min egen del är i alla fall klädhösten i hamn.
Den absoluta huvuddelen av min garderob är svart, svart som synden, svart som 72-procentig choklad, svart som espressokaffe, svart som afrikanska nätter.
Svart är en bra färg, märkligt nog känns den varm.
Dessutom har jag ju gått på myten att man kanske, kanske ser liiiite mindre ut i svart. Och det är som med sockerpiller: tror man att de hjälper, så gör de det.

Nu dyker ett alldeles okänt dilemma upp: ska jag alltså inte få några nya kläder i år? Vad ska jag göra för pengarna i stället?
Problemet har minst två lösningar.
Den ena: jag genomgår en förvandling till både kropp och själ och går ner till de storlekar i vilka jag faktiskt inte har någonting sparat.
Den andra: jag fortsätter den uppåtgående trenden och måste alltså handla nytt, eftersom jag inte får plats i något av det gamla.

Tänker inte fråga om någon vill slå vad om vilket av alternativen som är det troligaste.
Det finns gränser för hur långt man kan sticka ut en haka.

Copyright Klimakteriehäxan