Färgade människor

Ofta beskriver människor sin omgivning, inklusive dess invånare, med en färg. Och ofta är den beteckningen något som tolkas negativt, uttalas med lätt neddragna mungipor och en liten medföljande bonussuck.
Jag tänker på uttryck som ”i svartaste Afrika”, ”gulingar” och ”blekansikten”.

Men jag har upptäckt att det finns människor med helt andra färger.
Ta L till exempel.
Hon är blå. I massor av olika nyanser, men hon är blå. Utan undantag blir hon stormförtjust inför de blå blommorna i rabatten. Hennes porslin är blåmönstrat, hennes lakan likaså. Garderoben innehåller babyblått, lavendel, kornblått och marin – samt alla andra nyanser av blått du kan tänka dig, i rutor, ränder, blommor och paljetter.

Går vi en sväng på stan och L bromsar in vid ett skyltfönster pekar hon kanske ut något som lockar. Det är osvikligen blått.
Hennes koncentration på blått är så total att vi, hennes väninnor, numera rent slentrianmässigt säger när något blått kommer i vår väg:
-Titta, vi måste tipsa L!
-Ska vi ta med den till L?
-Hon har nog redan köpt den…

Det finns beige människor också.
Ingen riktigt kul kategori att hamna i, om ni frågar mig, för en beige person tolkas gärna som en allmänt trist och tråkig typ, och det kan naturligtvis också vara sant.
Men till skillnad från mig, som raskt försvinner in i väggen om jag försöker klä mig i något beige (jag är i grunden svartvit med inslag av rött), passar den färgen M förträffligt.
Och hon försvinner absolut inte, tvärtom, hennes egna färger lyfts fram och förstärks av de bleka plaggen och slutresultatet är perfekt.

Fixeringen till beige ger samma effekter för M som det blå ger för L.
-Kolla, allt är till dej! utbrast jag en vår när hylla efter hylla i varje modebutik var i det närmaste färglös.
Om jag kikar runt i butiker utan M och ser något beige i passande snitt kan det hända att jag aktiverar mobilen.
-Gå till den här affären, det hänger en kavaj och väntar på dej! Ja, den ÄR beige!

De rosa människorna i min omgivning är ofta glada och generösa typer, som ibland också dras till de mer violetta tonerna.
Den som gillar rosa faller också ofta för rosenmönstrat – och det gäller inte bara i blomsteraffären utan också för porslinet, hemtextilierna och gratulationskorten. En rosa tjej har dessutom undantagslöst en fallenhet för sjalar.

I den här kategorin finns både H och I, som inte är bekanta med varandra – men jag borde sammanföra dem, om inte annat så för att de skulle kunna byta rosa och lila halsdukar med varandra, för ännu större variation i vardagen.
Det händer att jag köper en present till H ibland, och någon gång till I.
Gåvan är inte sällan en sjal, och nästan alltid en rosa eller möjligen lila – man vill ju gärna att det man inhandlat blir uppskattat och använt av mottagaren!

Tro nu för all del inte att färgfixeringen är styrt av någon modetrend eller signaler från damtidningsvärlden.
En färgad människa har gjort sitt val, och gjort det med hjärtat.
En färgad människa lämnar walk over när hennes själ är ljusblå men modebilden orange.
En färgad människa vet en sak säkert: rätt som det är förklaras ”hennes” färg vara sista skriket. Igen.

-Vet du, igår hittade jag en kanonsnygg topp/handväska/blomkruka/innesko! säjer I.
-Å! Vad då i för färg? svarar jag, med ett menande tonfall.
-Rosa, hur så? säger I och ler lyckligt.
Hon är en riktigt färgad människa.
Så gott som enfärgad.

Copyright Klimakteriehäxan