Ur-rondellhunden är tillbaka.
Stina Opitz gjorde den, den intog sin plats i en rondell i Linköping, den slogs sönder och försvann.
För att utlösa en landsomfattande skapariver. Folk började tillverka hundliknande figurer i alla tänkbara material, och ”djuren” dök upp på den ena trafikplatsen efter den andra.
Rondellhundarnas rebellrörelse var ett faktum, dess popularitet ökade inte minst tack vare att Vägverket visade sig tycka illa om den här speciella hundrasen, som inte funnits med i någon femårsplan för framtida infrastruktur.
Men rondellhundarna gick segrande ur striden, och vi, som deklarerat oss som den hemgjorda hundens vänner, log belåtet.
Gräsrötterna vann kampen om en icke auktoriserad offentlig utsmyckning, som inte skadat någon, men som glatt desto fler.
Och så, för en dryg vecka, återkom Opitz ur-rondellhund till sin plats. Returbiljetten är subventionerad av kommunen, och det var högtidlig invigning – verket heter ”Cirkulation II”.
Det är bara det att nu lär hunden vara gjord i brons. Väderbeständig, slagtålig, så gott som opåverkbar.
Som vilket skulptur som helst.
Då inställer sig frågan: är det fortfarande en rondellhund?
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Mitt svar är: Nej, det har blivit en vanlig auktoriserad offentlig utsmyckning.
SvaraRaderaJag håller med ovanstående.
SvaraRaderaMin entusiasm för den förstfödde rondellhunden och vad den representerade är borta. Synd.
Avanti populi - men vi har nog ingen större chans, tyvärr.
Nä precis samma känsla har jag. Så trist!
SvaraRaderaDet är rätt att göra uppror!
SvaraRaderaMen sen då, vad händer efteråt?
Om upproret leder till resultat så lyckades det. Det förtar inte värdet av upproret.
Då är det dags för ett annat uppror!
Vi lever! Rondellhundarna alltså.
SvaraRaderaKanske vi blivit en del av etablissemanget i sverige, nu är det dags att ta över världen!
Kolla in mig på:
www.geocities.com/rondellhundenlars
Mvh
Lars