Försäljningen av champagne i Sverige har ökat igen.
Den här gången med hela 25 procent.
Det är bara att gratulera vinimportfirmorna, Systembolaget och några sådana intressenter, för all del, men framför allt vindrickarna, som sett till att försäkra sig om några gyllene stunder i livet.
Man ska ta till vara på glädjeämnena medan man kan, det är en god regel.
Vi som egentligen inte förstår oss på de där ädla dryckerna mer än att vi gärna dricker ett och annat glas då och då, vi borde kanske inte uttala oss i ämnet.
En sak är att kunna skilja på vitt och rött – en annan att identifierna bouqueten av en viss druva och stensäkert slå fast att den mognat i en södersluttning i Toscana.
Just i Toscana klev vi in i en specialbutik för viner för något år sedan. På haltande italienska orienterade vi oss bland flaskorna så gott det gick. Klev ut i sommarsolen med ett par buteljer som kostade mer än de drycker vi någonsin köper här hemma. Men nu handlade det ju om en sorts souvenirer, semesterminnen som skulle förgylla en kulen höst- eller vinterdag uppe i kalla Norden.
Sedan gick vi och vände på en sådan där flaska lite då och då. Passade den till fredagens lilla köttbit? Nej, det skulle nog ha varit oxfilé. Till pasta med tilltugg? Inte fint nog. Så där höll det på tills vi en vacker dag gjorde slag i saken, utan särskilt tjusig meny. Men gott var det.
Samma väg gick presentflaskan i 260-kronorsklassen. Ett Amarone-vin som kännarna höjt till alla skyar.
Vi skulle just hugga in på hämtpizzan när maken föreslog ett glas rött. Och vips, innan jag (som fått flaskan) hann reagera, hade vi Amarone i glasen, droppar långt dyrare än själva huvudrätten, helt oplanerat..
Men i själva verket är det nog så man ska göra, det har jag inhämtat från en riktig expert, sommelier och vinsamlare.
Ett riktigt gott vin kan förgylla vilken måndag- eller torsdagskväll som helst, det är hans tes. Och då ska man veta att han äger flaskor som stigit i värde undan för undan och numera skulle kunna säljas för tusentals kronor. Fast han minns vad han en gång betalade – och njuter i fulla drag, som vore det ett fyndköp förpackat i låda.
Bara att ta efter. Och framstå som en riktig vinkännare.
Fast champagnen, den låter sig inte distribueras som bag-in-box. Än. Där har produktutvecklarna något att ta tag i.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Moët Chandon i box? Nej, ingen bra idé! Hur skulle det gå till förresten? Inget ploppande ljud som hör till och sedan har man dyr dricka över halva golvet. Hemska tanke!
SvaraRaderaHelt rätt, man ska förgylla sin vardag. En gång i livet har jag också köpt fin årgångsvin i Tyskland, flaskan skulle öppnas på vår 10-årsdag, men kärleken tog slut efter 9 år.... Men vi träffades ändå på 10-årsdagen och öppnade flskan, det var gott :)
SvaraRaderajag gör mindre och mindre lånsikriga planeringar
Ha ha, dyröresvin till pizzan, så underbart! När jag vi ha bubbel till firande är jag så "hemsk" att jag ser till att ha Asti Cinzano hemma, har smackat champange en gång och fy bubblan (kunde inte låta bli) vad det inte smakade bra.
SvaraRaderaNä, det blir nog ingen champis i låda inom överskådlig tid, det tror ju inte jag heller, Pumita! Asti Cinzano är jättegott, det med - men Vonkis, ge de riktiga bubblorna en chans till, det är de värda!
SvaraRaderaHannele har helt rätt: man ska inte planera alltför långt i förväg. Låt korken flyga NU!
Nej, varför ska man skjuta upp nåt till imorgon som man kan ha glädje av redan idag! Tyvärr har jag ingen champis hemma för att rida ut stormen med. :)
SvaraRaderaRåkade se den här rubriken i vänsterspalten -och att jag missat att läsa den.
SvaraRaderaHäromdagen läste jag en undersökning om dyra viner resp. billiga. Det visade sig att alla (obs! de var inte proffs) skattade smaken högre när de fick veta att priset var högt. Men de blev lurade... Hela smakpanelen gick efter det de trodde var priset...