Veckans tisdagstema är "ensam".Jag tror att mer ensam än så här kan ingen vara.
Tidigare har jag funderat kring - och bloggat om - begravningar. Vill du läsa?
Här finns texterna:
Gå på begravning - rätt eller fel?
För vem gråter vi på begravningen?
Och för fler bilder kring veckans nyckelord klickar du bara på den första länken här i texten!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Ledsamt ensamt, ha det fint och kram.
SvaraRaderaFast den som ligger i kistan är väl knappast medveten om ´att vara ensam´? Eller känner sig ´ledsamt ensam´ heller, som tidigare kommentar insinuerar.
SvaraRaderaI beg to differ and to be more specific.
Men trots allt har ju alla rätt till sin egen uppfattning.
Ensam syster
Sorgligt ensamt!
SvaraRaderaHan/hon är nog inte medveten om sin ensamhet, sorligt men vi skola alla den vägen vandra.
SvaraRaderaI en familj som jag känner, omkom mor o dotter (ca 1 år) - dom blev lagda i samma kista...
SvaraRaderaDom behöver inte känna sig ensamma!
Det är vackert med vita kistor.
Det är nog de överlevande anhöriga som blir ensamma kvar! Den avlidne har nog funnit ro...
SvaraRaderaja den resan måste men göra ensam... och de som gråter gör det nog för sin egen saknads skull...
SvaraRaderaMycket sorgligt och ändå vackert.
kram
Cattis
Det här med begravningar och sorg är verklgien inte så lätt. När farmor dog för drygt ett år sedan sörjde jag inte, har fortfarande inte gjort det, det finn inget att sörja. Enda anledningen till att jag åkte hem för begravningen var för pappa. Jag vet att han sörjde. Han sörjde för att nu var alla chanser att hon skulle bli en sån mamma och farmor som man önskar sig borta. Det sörjde han. Och på tal omensamhet var hon nog väldigt ensam men som man bäddar får man ligga, hur hemskt det än kan verka.
SvaraRaderaPå sätt och vis blir man nog så ensam som man gör sig. Om man hela tiden stöter bort människor har man till slut inte någon nära.
Ensamast är nog de som inte kan ge kärlek, närhet, ömhet.
Det blev ett långt inlägg det här...
Vilken fin tolkning. Det väcker tankar.
SvaraRadera