Vetenskapen har kunnat konstatera att urmänniskan var av jägare-och-samlare-typen.
Den moderna människan har fört traditionen vidare ända in på 2000-talet. Fast vi jagar och samlar kanske lite andra saker nu för tiden: ölkapsyler, nyckelringar, Haupt-byråer, örhängen, vinetiketter, grytlappar.
Att jag är en fullfjädrad jägare-och-samlare, det står helt klart. För även om det inte sker alldeles medvetet, jag tänker aldrig ”oj, en till, den måste jag ha till min samling” så blir de allt fler, de där objekten som väcker min åtrå.
För en tid sedan fick jag en bloggarutmaning som gick ut på att man skulle avslöja sju saker om sig själv. Nu samlar jag mig, slår till och svarar en andra gång, i ny version, som den jägare-och-samlare jag är.
Här kommer alltså sju samlade sanningar om mig:
1. Jag samlar på handväskor.
2. Jag samlar på kokböcker. Tror jag. Köpte en senast i dag - för att ge bort. Tror jag.
3. Det verkar också som om jag samlar på nagellack.
4. Man skulle kunna misstänka att jag samlar på servetter.
5. Min samling av gratisnecessärer och provläppstift från Clinique (bonuserbjudande!) är imponerande.
6. Fåglar, i trä, glas, keramik, - jo men det tror jag faktiskt att jag samlar på. I alla fall ibland.
7. Jag samlar på strumpor. Fullständigt oavsiktligt. Men jag vet precis hur det går till: jag är ute och strosar i affärer, kanske inte alls för att köpa något särskilt. Och så hamnar jag bredvid de där hyllorna med strumpor, oftast i multipack. Varpå tanken blixtsnabbt dyker upp: strumpor, ja men de är nog så gott som slut, bäst att jag köper ett paket i knälängd – och när jag ändå håller på är det lika bra att jag tar sockvarianten också, allra bäst under långbyxor … Förresten, 20 denier är väl bra, men jag tror jag tar några i 40 också, de håller ju lite längre … och strumpbyxor, visst har jag hudfärgade, men nog behöver jag väl några täckande, svarta? Så där håller jag på. Ideligen.
Resultatet är faktiskt direkt fånigt: jag har rader med obrutna strumpförpackningar, trassliga härvor med tvättade strumpor, alla längder blandade i diverse plastpåsar, några med något litet hål på tvättade för återanvändning, andra som trots det enorma urvalet aldrig verkar hitta sin make.
Dessutom har jag rutiga strumpor, randiga strumpor, spetsmönstrande strumpor, strumpor med glitter, nätstrumpor. Och det handlar inte alls bara om svarta och hudfärgade, jag har röda, turkosa, lila, blå, gröna.
Är det konstigt att det blir lite fullt och trångt i skåpen?
Det vore faktiskt en klar fördel om jag kunde sluta jaga. Åtminstone strumpor. De är på tok för lättfångade.
Men vad samlar du på, förresten? Vi kanske kan byta!!!
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Tyvärr får jag nog erkänna att vi är rätt lika du och jag....
SvaraRaderaHandväskor, kokböcker och strumpor är något som alltid nästlar sig med hem när jag är ute i affärerna!! Så något byte av grejer lär väl inte bli aktuellt. ;-)
Men jag har faktiskt börjat misstänka att jag samlar på änglar! Vad man nu ska med dem till? En och annan från London, New York osv...har flugit med hem i mitt bagage. Hm.
Dessutom ve och fasa så har jag ÄRVT en samling äggkoppar av min svärmor! De ligger nedpackade i två stora kartonger. Tror du man kan sälja dem?
Londongirl: Alla pratar om Tradera... där finns säkert samlare av äggkoppar.
SvaraRaderaNågra färgglada strumpor har jag inte, men jag gör som du: passar på. Sen har jag herrelösa halva par lite överallt i huset - svarta i olika kvalitet som jag försöker para...
Hahha, jag har lovat att inte köpa nya servetter, innan de gamla är slut. Och så tänkte jag öppna en strumpaffär (dottern räknade till 111 hela par vid ett strumpbröllop :)
SvaraRaderaSkönt att ha räddat mej hem från snöstormen,
fin julskyltning i Stockholm.
Strumpor verkar vi alla ha gemensamt som samlarobjekt - jag har två byrålådor fulla och en hel del i obrutna förpackningar. Men visst kan vi byta om du vill fast nätstrumporna kan du få behålla :o)
SvaraRaderaKulsprutan
LG, äggkopparna blir antagligen jättepoppis på Tradera.
SvaraRaderaStrumplager är inte att förakta. När jag startade firman och det var VÄLDIGT ödsligt i plånboken var jag glad för mina lager!
Det går att bryta sig fri från samlarmanier. Jag vet, jag har, med betoning på har, samlat historiska faktaböcker, spelkulor (ja, jag vet) samt skinnjackor. Nu, efter några år av cold turkey och rigorös impulskontroll är jag fri från mina begär. Om man då bortser från det faktum att ju mer jag dragit ner på mitt samlande desto större har mitt musikkonto blivit. Fast man kan väl inte få för mycket av musik, eller?
SvaraRaderaDär ser man: vi är samlare, om inte precis allihop, så i alla fall många! Men snälla RF - spelkulor??? Skinnjackor, aj där har också jag en öm tå ...
SvaraRaderaMen nog måste det finnas en äggkoppsfantast där ute? en som kollar både Blocket och tradera och uppslaget?
Förresten de där nätstrumporna ... de hamnar faktiskt i sopnedkastet ... om inte Kulsprutan ångrar sig förstås?
SvaraRaderaNej tack, mitt beslut är oåterkalleligt - men lägg dem i trappuppgången så kanske någon ger dem ett nytt hem :)
SvaraRaderaKulsprutan
Man kan göra väldigt fina katt o hundleksaker av gamla strumpor, packa fullt i nedre delen av en långskaftad, snurra runt och dra över och gör det igen så länge skaftet räcker, sy ihop o släng det till djuren!
SvaraRaderaJa kanske att jag inte samlar på strumpor men är hopplös på väskor, skor, tidningar och kläder i största allmänhet(tycker kära maken i alla falll..).
SvaraRaderaHåll dig kvar vid strumpfångandet. Det är ju i alla fall ganska billigt... Mina byten är både dyra och lättfångade, INTE en bra kombination!!! ;)