Då byter den namn. I månadsskiftet när almanackan plötsligt säger december blir novemberkaktusen julkaktus. Ständigt aktuell, ständigt lika inne, med andra ord.
Det är en märklig växt över huvud taget.
Schlumbergera truncata som den heter på latin har den goda egenskapen att den slår ut med sina häftiga blommor och lyser upp världen när den på våra breddgrader ter sig som mörkast. Blommorna kan ha vit, rosa eller lilaaktig färg – och den planta som ett år var vit kan ofattbart nog nästa gång bjuda på exempelvis rosa blommor.
Kaktusen har, oavsett vilket av ”förnamnen” man väljer på den, vissa likheter med oss människor. Den vilar sig gärna och länge och samlar kraft, visserligen kan den ta paus i flera månader, och det är ju ganska sällan vanligt folk förunnat, men vilan ger resultat.Fast det är ju inte alltid man lyckas, det vet jag av egen erfarenhet. Dock finns det expertråd att tillgå. Så här skriver Blomsterfrämjandet:
”De platta delarna som tillsammans formar grenar fungerar som individuella reservoarer för vatten. Eftersom växten är bra på att lagra och hushålla med vattnet är det viktigt att man inte vattnar för mycket då den kan ruttna. Bladen bör inte utsättas för direkt sol.
Placera med fördel växten långt ifrån element eller andra värmekällor efter blomningen och låt sedan växten klara sig på egen hand och vattna den minimalt då och då. Under senhösten börjar ledstyckena svälla och få mer lyster. Det här är ett tecken på att man kan öka lite på vattningen genom att t.ex. duscha växten eller ge en skvätt i krukan. Det är nu vilan, den svala perioden och de korta dagarna möjliggjort för novemberkaktusen att sätta nya knoppar.”
Ja och sedan är det bara att njuta … En sak ska man dock känna till: när man misslyckats med att få nya blommor och i stället köper en ny så ska inte knopparna vara små utan snarare riktiga fetknoppar, i alla fall om man vill vara säker på att få en härlig blomkaskad på fönsterbrädan.
Och när julkaktusen gjort sitt och knopparna tagit slut är det förstås inte oöverskådligt långt till påsk.
Vad händer då?
Jo julkaktusen dyker upp hos blomsterhandlaren igen.
Men då heter den naturligtvis påskkaktus.
Så håller man sig ständigt aktuell, ständigt lika inne!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Ja men det är väl en praktisk växt. Likadant med vårelden som blir hösteld. För visst är det också samma växt egentligen?
SvaraRaderaKul att det är fler än jag som gillar julkaktusar! Jag samlade på dom under några år men nu har jag inte så många kvar.
SvaraRaderaJulkaktus (Schlumbergera) och påskkaktus (Riphsalidopsis) inte samma blomma. Tittar man på blommorna så ser man skillnaden i uppbyggnaden.
Båda har blomning som är styrd av ljuset (antal ljusa timmar på dygnet) fast i motsatta riktningar och dessutom reagerar båda på temperaturen. Jag brukar ha mina julkaktusar ute på sommaren och under en dålig (kall) sommar har de börjat blomma redan i juli!
Vattningen anpassar jag däremot efter hur ljust (soligt) det är och vilken temperatur det är.
Jag hade en november/påskkaktus ganska länge, men sen ruttnade den. Alltså för mycket vatten, förstår jag nu.
SvaraRaderaSen har jag lärt mig att man inte får vända den när den satt knoppar. Och inte heller ska små barnafingrar plocka av knopparna som hände för många år sen...
Mina novemberkaktusar har blommat en månad nu. I fjol var blommorna vita, i år är de ljusrosa, hoppas på starkt cerisa nästa år.
SvaraRaderaSchlumbergera eller Riphsalidopsis - alla era knoppar är lika välkomna!
SvaraRaderaKul med all info och alla teorier.
Mina är blygt knoppande just nu och ser ut att bli rosa - som vanligt.
God första avent på er!
Kulsprutan
Mossfolk: absolut samma fenomen med vår/hösteld!
SvaraRaderaHumlan: kanske ska jag försöka slänga ut mina utomhus nästa år?
Bloggblad: det där med knopparna är knepigt. För när de börjar slå ut och bli vackra vill man ju flytta dem från mörka skamvrån till en synlig plats ... och så plupp! ramlar knopparna av!
Vonkis: visst är det kul - och lite märkligt - det där med färgbytet!
Kulsprutan: bara att hålla med: alla knoppar är lila välkomna!
i min farmor och farfars hem har i alla tider funnits en novemberkaktus som är "över femtio år gammal". eftersom jag hört detta i ungefär trettio år vet jag att blomman för länge sen passerat pensionsstadiet. den blommar en eller ibland två gånger per år. och är stor som ett hus. tills farfar plockar lite på den så den blir hanterbar. vacker är den iaf. och gammal!
SvaraRaderaHa en mysig första advent.
SvaraRaderaJag tycker absolut att du ska ställa ut dom nästa sommar. Dom mår jättebra av det. Ställ dom i skugga/ halvskugga när risken för nattfrost är över och låt dom stå där hela sommaren. Några av mina grannar har låtit dom stå ute till oktober och det har t.o.m. varit snö på kaktusarna någon höst (och dom överlevde).
SvaraRaderaÄnda risken är att dom blommar väldigt tidigt, men då dom hinner ofta med en blomning till under vintern.