Politikvecka = Bokmässa

Det har väl inte lyckats undgå någon att politikerveckan pågår i Almedalen. I varje tidning och nyhetsprogram syns vyer från Visby, där varje gathörn nerlusas med centerpartister och socialdemokrater, vänsterpartister och moderater och alla de andra. Talen avlöser varandra, alla vill synas, höras, märkas, göra av- och intryck.

Då slår det mig att Almedalsjippot är för politik- och åsiktsbranschen precis vad bokmässan är för förlagen, bibliotekarierna, handeln och bokläsarna.
Varje deltagare har en egen agenda: en ”nyhet” att presentera, det kan vara en färsk roman, ett utspel om skatter, en ilsken debattbok, en diktsamling, ett upprop till förmån för biståndsverksamheten eller en chans att värva nya medlemmar.

Och vare sig man checkat in på hotell i Visby eller i Göteborg (trevliga städer båda två!) gäller det att ta plats, charma medierepresentanterna, vara "roligare" än konkurrenterna, hamna i en morgonsoffa i tv eller bli omnämnd på kultur- och ledarsidor. I väntan på det greppar man nervöst (eller rent av desperat) en mikrofon och försöker få kontakt med ”vanligt folk”, besökare som slagit sig ner i skuggan på det gotländska gräset eller de lässugna, som trängs i gångarna och letar extraerbjudanden i den enorma mässlokalen.

På kvällen fylls krogarna, bord bör beställas, det representeras både här och där, man firar dagens vedermödor med bjudvin och lyxmiddag, klappar varandra på axeln och vacklar så småningom till hotellsängen på trötta fötter. Nöjd? Ja, det beror väl på.

En gång har jag varit i Almedalen. Det var rätt intressant, men inget jag prompt längtar efter att göra igen. Några gånger har jag varit på bokmässan. Det roar mig mera.
Hur som helst har mina upplevelser på båda ställena en tydlig gemensam nämnare:
De har i alla fall tur med vädret.

Copyright Klimakteriehäxan