Åtminstone två av mina bloggkamrater, Hannele och Humlan, har nu bekänt att även om de inte precis har pippi på fåglar lika mycket som jag, så tillhör också de det illustra sällskapet Domherrens vänner.Domherren hör hemma i barndomens julkärve och kring fågelbordet, där vi la ut frön och talg när snön låg för tung för att småfåglarna skulle komma åt sin vanliga föda. Den är en typisk vinterfågel och förekommer ju också flitigt på tryckta julkort och julklappsadresser.
Och hör och häpna - i mitt barndomshem har vi en uppstoppad domherre! Han (ja det är en han, med lysande rött bröst) flög rakt in i ett fönster en mörk kväll för att aldrig mer förflytta sig en centimeter för egen maskin. Mina föräldrar tyckte att denna sorgesamma händelse kunde bli till framtida glädje, trots allt. Den konserverade pippin sitter fortfarande uppe, sommar som vinter.
Numera saknar jag såväl julkärve (får man inte ha på stadsbalkong) som fågelbord (dito), men domherrar har jag ändå. Dessutom sådana som sitter still och låter sig beskådas, trots att de inte får någon mat alls. De kräver inte heller någon näring, eftersom de är gjorda av garn. I min gamla benjaminfikus sitter de på grenarna, jul efter jul, och jag tycker de pryder sin plats. Men så har jag ju pippi på fåglar också ...
Med domherrens hjälp önskar jag er en god fortsättning på julen!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
God fortsättning. Och domherren var helt underbar. Måste erkänna att det var många ,herrans år sedan jag såg en riktig domherre. Var har dom tagit vägen, tro?
SvaraRaderaGod forts. Ja var är domherrarna nu för tiden ? Kram o tack.
SvaraRaderaDu skulle bara se, hur många julbonader med domherrar sitter uppe vid jul, julpynt i form av domherrar, men ingen så söt som denna :)
SvaraRadera