En dag i helgerna sändes en svensk långfilm i tv, en film som jag hade tänkt se på bio men det blev bara inte av. Nu såg jag den, och upptäcker att den ideligen gör sig påmind.
Filmen handlar om Bertil, 61, nyss skild men kvar i stor och för dyr villa. Hustrun, som kanske aldrig varit riktigt övertygad om att hon funnit lyckan inom äktenskapet, hittade något yngre och snyggare – en väldigt trevlig karl, det tycker den övergivne maken också.
Bertil blir dessutom arbetslös. Och den vuxna dottern och sina barnbarn har han inte träffat på ett helt år, trots att hon bara bor några mil bort – ”det är så mycket nu, ja ja, det förstår jag”.
Anställningsintervjuerna avlöser varandra, men att hitta ett nytt jobb när man är ”sexti, mjaa, sextiett då om vi ska vara exakta” är ju inte lätt. En hjälte dyker upp i filmen, en ung chef på ett McDonald’s som trots allt ger Bertil anställning.
Michael Segerström fick en synnerligen välförtjänt Guldbagge för sin Bertil i Johan Klings ”Darling” (utdelad i januari 2008 för bästa manliga huvudroll). Han gestaltar ensamheten så att den går rakt in i hjärtat på en. Och framkallar också tankarna på att det knallar omkring ett antal bröder till Bertil där ute, människor som inte har särskilt gott om sociala kontakter om ens några.
Det finns en parallell till ”Darling” i bokhyllan, Elsie Johanssons roman ”Kvinnan som mötte en hund”, också det en lysande skildring av hur folk kan hamna i isolering utan att riktigt förstå varför.
Men har man nyss sett den där filmen ska man nog inte läsa just den boken på raken, det kan bli för mycket av ensamhet, även om vi kanske borde ägna mer tid åt de ensamma än vi faktiskt gör.
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Åh jag missade den här filmen. Måste kolla om den går att hyra.
SvaraRaderaJag tror att det kan vara oerhört svårt att missta sitt jobb just i den där åldern. Ja det är väl alltid svårt. Men tror att det kan vara knepigt att börja om på ett nytt om ens få något nytt när man blivit lite äldre.
Det är inte helt lätt att veta vem som är ensam heller, tyvärr. Folk går ju liksom inte omkring och skyltar med det. Jag ska försöka få tag i filmen, den låter riktigt bra.
SvaraRaderaJäpp - kommentar till sista meningen i din den här senaste bloggen!
SvaraRaderaKulsprutan
Rekommenderar rullen å det varmaste!
SvaraRaderaJag hyrde den för ett par år sen. Verkligen bra.
SvaraRaderaHar du läst Sommaren före mörkret, av Doris Lessing? Den läste jag för många år sen, men kan tänka på den ibland, hur lätt livet kan förändras... och vem som helst kan egentligen hamna på gatan om det vill sig illa.
Majoriteten av svenska hushåll, över hälften, är ensamhushåll, världsrekord.
SvaraRaderaNej Bloggblad - sätter upp den på (den redan väldigt långa) listan över böcker-att-läsa!
SvaraRaderaJa, Hannele, och värst i storstäderna tror jag.