Det var lampan som drog min blick till sig. Antagligen har de tillverkat den guldglänsande skärmen själva, ungarna och personalen på dagiset på Reimersholme i Stockholm. Den som kikar in ser de typiska inventarierna som passar barn mellan noll och sex år. Men det fiffiga är ju att samtidigt som man tittar in genom fönstret har man chansen att se det som händer bakom ens rygg: utsikten över vattnet, folk på strandpromenaden, den typiska broprofilen, gräsmattan som kanske är lite grön, träden som är fulla av knoppar.
Andra fönster att kika in i eller kolla spegelbilden i hittar du den här vägen.
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, april 25, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Den utsikten kan man inte klaga på! Tror att lampan sätter igång barnes fantasi. Själv trodde jag först att det var ett spöke. ;)
SvaraRaderaJa, det var en spegling som heter duga :-) Inte en chans att kunna smyga sig på nån där. Fint med vattnet!
SvaraRaderaDet där med exotiska platser ligger nog i betraktarens ögon ;) Malmberget är vardagsmat för mig. Nåja, jag är väl inte i just Gällivare o Malmberget sådär jätteofta men omgivningarna är ungefär som i Kiruna.
Jättefin spegling i det fönstret.
SvaraRaderaFull koll alltså. Det gillar jag.
SvaraRaderaJag undrar om det är där jag sov över hos en kompis en gång, på Reimersholme var det i alla fall och jag tycker jag känner igen husen längst bort till vänster.
SvaraRaderaRolig lampa i alla fall.