Ibland behövs det inte så mycket för att göra en människa glad. Det kan räcka med en liten lövranka i en enkel vas.
Men man får inte bli alltför glad. Forskare har nu nämligen kommit fram till att folk som förefaller genomoptimistiska kan ha fel på hjärnan. Tali Sharot heter den unga vackra psykolog som från sin vetenskapliga bas i London vill varna oss från att framstå som alltför lättsinnade.
Optimister riskerar att fatta dumma beslut utan att fundera över riskerna, och utan att vidta några som helst försiktighetsåtgärder, varnar hon. Människan är helt enkelt skapt för att vara optimist, inte realist. Visst kan det hända att vi packar ner paraply på väg till London, men inte tror vi att det ska användas! Visst tror vi helst att det framtiden bär i sitt sköte är något trevligt!
Sharot slår också fast att vi stenhårt räknar med att äktenskapet ska hålla när vi gifter oss (måste vara ännu ett exempel på hur vetenskapsmän slår in vidöppna dörrar, för varför skulle annars folk gå sta och gifta sig?). Vi kalkylerar inte med arbetslöshet eller sjukdom förrän vi står inför fullbordat faktum, vi tror också i det längsta att våra egna ungar är smartare än andras. Och så vidare, och så vidare.
Intressant nog syns den här medfödda positivismen redan hos små barn. De leker vuxna som (för det mesta) lever i perfekt harmoni. Och samma grunddrag återfinns i alla möjliga grupper av människor, oavsett geografisk hemmahörighet eller etnicitet. Ändå menar forskarna att det inte är alldeles hälsosamt.
Och det trots att det dessutom anses bevisat att glada och positiva människor klarar alla sorters prövningar som de likväl kan tänkas bli utsatta för mycket bättre än pessimisterna.
Viktigt för framtiden är helt enkelt att tro att den ska bli bättre än såväl det förflutna som nuet. Det gäller att leta upp guldkornen, fundera ut de bästa utvägarna, sätta mål och tro benhårt på att de kan uppnås.
Men alla vi som gärna vill betrakta oss som grundglada, vi får ändå en tankeställare. För kanske är det något som trots allt gått lite fel i våra hjärnor. Invändningen infinner sig, den som ska få ner oss på jorden igen:
Hallå där - SÅ himla kul är det väl inte?
Å jo. Ibland. Värre fel på hjärnan kan man ha.
Copyright Klimakteriehäxan
Källa: Time.com
torsdag, oktober 13, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det finns alltid förstå-sig-påare av olika slag! Hellre är jag litet smågalet glad än en pessimistisk torrboll. Det underlättar levandet betydligt:)
SvaraRaderaJag föddes realist och blir glatt överraskad när något går bra. Det funkar fint för mig. Och händer förvånande ofta faktiskt.
SvaraRaderaFast inom äktenskapet/partnerskapet gäller det nog att båda anstränger sig. Helst dagligen. Åtminstone efter att den stora passionen mattats av. Och det gör den.
Lenas syster
Säg det med ett leende ...
SvaraRaderaDet är underbart när saker går bra!!!