Sjuk - men kanske inte (riktigt) lidande?

Det tog en evärderlig tid. Men nu har jag fått den. Diagnosen.
Den förvånar mig inte särskilt, det är väl mest det att jag hittills inte känt till facktermen. När domen nu väl uttalats kan jag bara nicka bekräftande: Jo visst, nog har jag väl det. Och jo visst, nog har jag väl haft det väldigt länge. Och visst, nog vore det väl nyttigt att tillfriskna.

Vad är det då jag har, undrar ni kanske? Svaret är garderobsfetma. Det är precis vad det handlar om. Och som all annan övervikt grundläggs den med överkonsumtion. Det visar sig att svensken kommit hem med ett nytt plagg i veckan på senare år, konsumtionen gick upp med hela 40 procent mellan 2000 och 2010 står det i SvD idag. Att det ledde till ökad trängsel i klädskåp och garderober, det behöver man inte vara en Einstein för att räkna ut. Alltså är garderobsfetman ökande, möjligen rent av smittsam.

Hur blir man då frisk från denna åkomma? Jo då, besserwissrarna finns där, i rader: man ger sig själv köpstopp. Man rensar ut allt som inte använts de senaste tolv månaderna. Man ordnar klädbytarkväll med väninnor som har ungefär samma storlek. Man hyr sina kläder och accessoarer i stället för att köpa. Man går till Stadsmissionen eller Myrorna med det som inte längre känns absolut nödvändigt. Man överväger rent av att övergå till ”uniform”, fast då en högst privat variant.

För ett par år sedan dök idén om att en kvinna gott kan klara sig på max sex olika plagg, kombinerbara i oändlighet (nästan). ”Six Items Or Less” (6IOL) spred sig från Kalifornien, där begreppet kläcktes. Och deltagare vittnar om att visst, det fungerade. Huruvida de åtminstone någon gång tyckte det var lite tråkigt – och lite tätt mellan turerna till tvättstugan – förmäler dock inte historien.

Om jag skulle försöka mig på att rekommendera ett botemedel för mig själv så skulle det gå ut på att ta farväl av de där klädespersedlarna som hänger kvar i den fåfänga förhoppningen att jag en gång ska gå i dem igen. Den ”enkla” operationen skulle minska min garderobsfetma påtagligt.
Nu återstår bara att verkligen bestämma: lider jag av denna åkomma? Eller har jag den bara?

Copyright Klimakteriehäxan