Med dubbla tungor

Här och där vajar över gotländsk mark och vatten en svensk flagga vars utformning är helt ny för mig: den är tvåtungad.

Och som allting har den sin historia, både en gammal och en modern.

Enligt den gamla fanns tvåtungade svenska flaggor för länge sedan, anorna går ända till 1500-talet. Då kallades den för ”kungsflagga” men om någon kung hade med saken att göra framgår inte av mina (tämligen ytliga) efterforskningar. På 1800-talet benämndes den ”postflagga”, men då hade redan den tretungade örlogsflaggan lanserats – det skedde på 1600-talet. Flaggan med tre tungor får i dag endast användas av kungen och marinen.

Så, ungefär 400 år senare, får ett par på Gotland idén att sy om en tretungad och ta bort mittenfliken. Och på den vägen är det.

Visbybon Håkan Hallberg och hans fru tog fram saxen och klippte. De gillade resultatet och satte i gång att lansera sin nygamla modell, bland annat genom att sätta den på sin egen båt.

Nu är den på något sätt som jag inte begriper mönsterskyddad i hela EU och saluförs framför allt till båtägare, men också på land lär man kunna ha tvåtungat. Den är dock inte officiellt erkänd som nationsflagga. Färgerna är dessutom, efter gammal förlaga,  lite mer mättade än på moderna flaggor.

Om den tvåtungade flaggan är snygg eller inte tycks det råda delade meningar. Vad tycker du? Flammar den lika stolt som en tretungad eller den vanligaste modellen, korsflagga?

Mitt möte med den tvåtungade (och paret Hallberg) har i alla fall gett mig ny kunskap. Jag har nämligen lärt mig ordet ”vexiologi”. Som betyder läran om flaggor. Och för att uttala den nya glosan krävs inte ens dubbla tungor, det funkar bra med en.

Copyright Klimakteriehäxan