Hårresande (dubbelt upp) i en påse

Tänk dig att du går till Fina Frissan på Östermalm i Stockholm och blir klippt, snygg till midsommaraftonens kalas och semestern med därtill hörande äventyr. Det kostar en rejäl hacka, men den som vill bli fin måste som bekant offra en del, även om det inte handlar om direkt lidande.

Klippt och klar står du i kassan och inser då – eller blir du kanske övertalad av personalen? – att du nog också behöver några Produkter för att hålla den nya frisyren vid liv. Sagt och gjort. Du köper schampo och balsam också. Flaskorna kostar tillsammans nästan 500 spänn.

Sedan skyndar du till t-banan för att åka hem. Byter tåg i Gamla Stan. En man sätter sig där du nyss satt. Han tittar på en påse på sätet. Tåget rullar. Mannen frågar kvinnan mitt emot om påsen möjligen är hennes? Nej, hon har koll på sina kassar. Han slänger ett getöga i den uppenbarligen kvarglömda påsen och säger:

-Det verkar vara smink. Ta hand om den du!

Kvinnan säger att jo, det kan hon göra, den kan antagligen lämnas in i biljettluckan på Slussen, där hon ska stiga av.

Försedd med en extra kasse går hon mot utgången. Den är obemannad. Vad göra? Hon kollar påsens innehåll, kvittot ligger i.

Oj! Det var dyrt schampo! Rent av hårresande … tänker hon. Samt inser att den som satsat så mycket på hårvård nu rimligen bör vara ganska ledsen över att inte ens ha fått med sig prylarna hem.

Påsens nya förvaltare tar i stället dem med sig till sitt hem. Det finns ett telefonnummer till frisersalongen på kvittot. 

Kan man där veta vem den tänkta hårtvätterskan är? Absolut! Det finns ett mobilnummer. Som rings upp.

-Hej! Du glömde en påse på t-banan. Tänkte att du kanske vill ha den tillbaka? Bara att hämta!

Den glömska förefaller bli överväldigad av tacksamhet. Så fantastiskt att någon brydde sig! Och en sådan tur att det inte var långt att hämta den heller!

-Slå en signal bara, så du vet att jag är hemma, säger upphittaren och lägger på, nöjd över att ha handlat som en god människa och gjort någon annan glad.

Nu har det gått över tre veckor. Flaskorna med schampo och balsam står kvar i sin påse i min hall. För upphittaren, det är jag.

Hårvårdsprodukter för fem hundra som hon inte hämtar!!!

Förlusten kan inte ha drabbat någon fattig.

Återstår bara frågan vad jag gör med grejerna. Mitt hår klarar sig bra med långt billigare tvättmedel.

Copyright Klimakteriehäxan