Men så erinrar jag mig
snabbmatsvagnen på torget i Longyearbyn, på Svalbard/Spetsbergen.
Den heter som ni ser Röde Isbjörn och har en alldeles egen historia. Mannen som driver den här rörelsen bor i Longyearbyn sedan länge. Han har utnyttjat Svalbard-traktaten, en regel som säger att vem som helst som kan försörja sig själv utan att någonsin ligga samhället till last har rätt att bo och leva i denna särpräglade miljö, oavsett tillstånd av alla andra sorter.
Kazem Ariaiwand kommer från Iran men flydde till Norge. Där fick han inte stanna kvar utan skulle avvisas, tillbaka till hemlandet. Kazem tog då sin tilllflykt till Svalbard och funderade hur han skulle klara sitt uppehälle. En bror hittade bilen, ett utrangerat militärfordon, målade den knallröd och körde upp den till Nord-Norge. Förmodligen fick bilen ta båt från Tromsö till Svalbard. Och framtiden blev en chansning som gick hem: hamburgare, kebab och annat till den som kom till det lilla torget och var hungrig.
Jag kan inte garantera att Röde Isbjörn finns kvar i dag, men jag skulle tro det. För trots att jag aldrig fick tillfälle att proväta Isbjörnens berömda kebab eller ens en liten korv – det var alltid släckt bakom fönstren i vagnen när jag gick förbi – så talar folk i Longyearbyn varmt om mannen som gett dem världens nordligaste kebab-servering. Samtidigt får man veta, att öppettiderna är spontana och tämligen oregelbundna, fast så snart luckan slås upp påstås det bli kö.
Tyvärr lär jag väl aldrig få en ny chans att äta på torget i Longyearbyn, för det är inte precis ett ställe man råkar slinka förbi. Men den som har lyckan att få göra resan gör klokt i att utnyttja den fantastiskt ljusa sommarnatten till en liten matpaus om Kazem är på jobbet. Och för all del, något att äta kan säkert också pigga upp den årstid då de inte ens 4 000 bofasta invånarna knappt ser solljus alls ...
Dessutom kan vi slå fast en sak, väldigt definitivt: under vistelsen på Svalbard varnas man oavbrutet för isbjörnar. Men den röda är INTE farlig, du kan närma dig den alldeles obeväpnad (annars måste man ha "riffle", dvs gevär, med sig vart man än går på ön)!
Den heter som ni ser Röde Isbjörn och har en alldeles egen historia. Mannen som driver den här rörelsen bor i Longyearbyn sedan länge. Han har utnyttjat Svalbard-traktaten, en regel som säger att vem som helst som kan försörja sig själv utan att någonsin ligga samhället till last har rätt att bo och leva i denna särpräglade miljö, oavsett tillstånd av alla andra sorter.
Kazem Ariaiwand kommer från Iran men flydde till Norge. Där fick han inte stanna kvar utan skulle avvisas, tillbaka till hemlandet. Kazem tog då sin tilllflykt till Svalbard och funderade hur han skulle klara sitt uppehälle. En bror hittade bilen, ett utrangerat militärfordon, målade den knallröd och körde upp den till Nord-Norge. Förmodligen fick bilen ta båt från Tromsö till Svalbard. Och framtiden blev en chansning som gick hem: hamburgare, kebab och annat till den som kom till det lilla torget och var hungrig.
Jag kan inte garantera att Röde Isbjörn finns kvar i dag, men jag skulle tro det. För trots att jag aldrig fick tillfälle att proväta Isbjörnens berömda kebab eller ens en liten korv – det var alltid släckt bakom fönstren i vagnen när jag gick förbi – så talar folk i Longyearbyn varmt om mannen som gett dem världens nordligaste kebab-servering. Samtidigt får man veta, att öppettiderna är spontana och tämligen oregelbundna, fast så snart luckan slås upp påstås det bli kö.
Tyvärr lär jag väl aldrig få en ny chans att äta på torget i Longyearbyn, för det är inte precis ett ställe man råkar slinka förbi. Men den som har lyckan att få göra resan gör klokt i att utnyttja den fantastiskt ljusa sommarnatten till en liten matpaus om Kazem är på jobbet. Och för all del, något att äta kan säkert också pigga upp den årstid då de inte ens 4 000 bofasta invånarna knappt ser solljus alls ...
Dessutom kan vi slå fast en sak, väldigt definitivt: under vistelsen på Svalbard varnas man oavbrutet för isbjörnar. Men den röda är INTE farlig, du kan närma dig den alldeles obeväpnad (annars måste man ha "riffle", dvs gevär, med sig vart man än går på ön)!
Inlägg
Men tänk att du varit på Svalbard också! Det hittills mest nordliga fönsterbidrag någonsin, tror jag. Inte visste jag att man kunde bosätta sig där på det sättet. Tycker det var väldigt fiffigt av Kazem att komma på att ta sig dit och sälja mat från sin röda vagn.
SvaraRaderaDet är faktiskt en av mina allra häftigaste resor! Såååå exotiskt!
SvaraRaderaDet förstår jag, att du tyckte det var en häftig resa. Svalbard, känns verkligen som extremt långt norrut. Mycket vildmark och mycket udda resmål dessa öar. Lite förvånande med tanke på den ö du bidragit med fönsterfoton från tidigare och berättat en del om, Capri. Lite skillnad på de öarna kan jag livligt tänka mig! Gå runt beväpnad för risken stöta på isbjörnar, det händer knappast något liknande på öarna i Medelhavet! :-)
SvaraRaderaSpännande och klart annorlunda korvigt fönster!
Intressant berättelse om Röde Isbjörn och Kazem, vilket livsöde. Måste vara en stor omställning mellan Iran och Svalbard.
Åhhh, blir avundsjuk! Vill också åka till Svalbard, har haft det som en dröm ganska länge. Fin berättelse om historien bakom korvmannen, låter underbart :0)
SvaraRaderaIntressant historia du berättar med ditt nordliga bidrag! Det måste ha varit en verkligt spännande och upplevelserik resa du var med om där.
SvaraRaderaIngen vanlig korvhistoria det där! Och så är jag förstås grymt avundsjuk på att du har varit där. :)
SvaraRaderaLäser förresten just nu Arash Hejazis 47 sekunder - En berättelse om Irans förlorade generation som jag kan rekommendera. Får en annan förståelse för att människor flyr landet och skapar sig en drägligare tillvaro på annat håll.
Vilken fantastisk historia bakom denna, hoppas verkligen den står kvar!
SvaraRaderaHonom missade jag! Men han fanns där nog inte då. Så udda inslag på de öarna skulle jag inte ha missat. Visst är där fantastiskt! Och så hoppas jag att Oden var på väg dit och inte tänkte stanna i Sundet!
SvaraRaderaMen vad spännande. Kul med folk som GÖR något.
SvaraRaderaGoda korvar är värt en resa...
SvaraRaderaP.S.
för femtio år sedan hade jag kanske korviga strumpor :)
Kul blogg - men jag blir nyfiken på att höra varifrån du fick ditt "riffle" (med två ´f´) när du sightsee-ade på resten av Svalbard. Hyrfirma?
SvaraRaderaKulsprutan
"Riffle" uttalas precis som jag skriver det. Norska - eller möjligen svalbardska? - för det engelska "rifle" (gevär). Ingenstans får man gå utanför stan utan riffle, som kan hyras för en överkomlig penning. Dock vet jag inte om man också måste bevisa att man vet hur ett riffle används ... men möter man en isbjörn ska man först skjuta skrämskott och först om det inte hjälper då sikta på djurkroppen. Tur att jag slapp pröva, hyrde aldrig nåt vapen eftersom jag höll mig i nåt fordon eller i stan mest hela tiden. Fast cyklister har riffle på ryggen, den som kör hundspann också!
SvaraRaderatrevlig bild och kul att få höra storyn bakom den (och bilen).
SvaraRadera