Lite grått i allt det julröda

Tvärt emot min plan har jag nu gjort det. Jag har – senare än de flesta – läst ”Femtio nyanser av honom” (Fifty Shades of Grey), första delen i EL James serie, som fått etiketten ”erotiska romaner”. Så mitt i allt det julröda har jag avslutat historien om den mäktige och omnipotente (hm) Mr Grey.

Det var otroligt stort ståhej kring de där böckerna när de var nya, så stort faktiskt att jag bestämde mig för att aldrig bli en av läsarna. Och jag var inte den enda som reagerade så. Det gjorde bland andra också Linn Ullman, ni vet, Liv U:s och Ingmar Bergmans dotter, själv en framgångsrik författare med höga försäljningssiffror.

Linn U fick i någon tv-soffa frågan om sin syn på ”Fifty Shades”. Då berättade hon att hon minsann hade tänkt avstå, men att hon stod i begrepp att börja läsningen. Anledningen hade hon glasklart formulerad:

-Om miljontals människor världen över läser och vill läsa mer vill jag veta vad de dras till!

Det där fick också mig att tänka om. Så på bokmässan i Göteborg 2012 slog jag till och köpte del 1, som såldes för en spottstyver i pocket och på originalspråk. Men läste den? Nej, det gjorde jag  inte.

Inte förrän nu, mer än ett år senare. Fick plötsligt bara för mig, tog den från hyllan. Och 514 sidor senare vet jag vad bok-, romantik- och sexsugna läsare får för pengarna.

Vad jag tycker? Att boken är full av upprepningar, stundtals direkt tjatig. Att den (precis som de flesta tegelstensromaner) hade tjänat på en hel del strykningar. Att Christian Grey är en sagofigur: rik som ett troll, vacker, grym och charmig mellan piskrappen. Att den blott 21-åriga kvinnliga huvudpersonen Ana agerar som vore hon minst dubbelt så gammal, ingenting överraskar henne, trots att hon kommer in i historien som totalt sexuellt oerfaren. Och kallar sitt könsorgan för "där nere" ... hoppsan, det gör väl INGEN på 2000-talet?

Det är faktiskt inte någon bra bok. Ändå läste jag hela, stundtals rysande av obehag. Den har ett driv, ett ”jag-måste-veta-hur-det-går” (fast går gör det rätt ofta om ni ursäktar en enkel upplysning). Och det är i sig ett bra betyg som väldigt många böcker aldrig kommer i närheten av. Fast jag tror inte att jag slänger mig över tvåan och trean, undrar hur Linn U gjort?

Sedan är jag förstås avundsjuk också. Tänk om jag hade varit kvinnan bakom verket!  Översatt till 52 språk, spridd i ett 40-tal länder, såld i över 90 miljoner exemplar (den siffran gäller de tre böckerna sammantaget). Första filmen kommer om ett år. EL James behöver aldrig mer lyfta ett finger för att klara sin ekonomi, hennes bankkonton svämmar över av pengar. 

Men ett aber finns det, ett som väger tungt emot.

Man hade väl tvingats göra ingående research om BDSM-relationer. Jag är liksom inte lagd åt det hållet. Och pengar är ju tack och lov inte allt här i livet!

Copyright Klimakteriehäxan

Fotnot: Siffrorna om upplagor etc kommer från Wikipedia.