Kan man ha en kärlekshistoria med en väska? Självklart!
Och den kärleken kan hålla i sig längre än de flesta moderna
äktenskap.
Titta noga på bilden.
Den KAN nämligen föreställa Världens Vackraste Och Mest Älskade
Väska.
Jag minns när jag köpte den som hade det varit i går, men
det var precis i 70-talets början, på Åhléns i City. Matchade den med läderstövlar i samma färg,
ofta till en Marimekko-klänning, långärmad och A-formad, i den smått osannolika
färgkombinationen vinrött och brunt. Till saken hör att jag egentligen inte
gillar brunt, men kan tycka att det är OK just när det handlar om skodon och
väskor.
Skor och stövlar sliter man faktiskt ut om de är någorlunda
bekväma. Klädesplagg tvingas man förpassa till historien eftersom de har en
tendens att krympa i garderoben, utnötta hinner de sällan bli.
Men handväskor kan ha så gott som evigt liv, i alla fall om de
är köpta i förälskelsens rus och kanske också med någon liten uppoffring.
Just den här väskan tyckte jag var DYR, det minns jag. Hur
dyr kommer jag dock inte ihåg, men säkert ett par hundra och det var mycket på
den tiden, inte minst med tanke på lönens storlek. Vilket inte kunde hindra
mig.
Så här i efterhand är jag lite förvånad över att jag föll
pladask för en modell som saknade axelrem, vilket jag numera anser vara ett
måste. Men resväskor bärs ju aldrig över axeln, så heller inte denna minivariant.
Många törnar har den fått ta, fodret är trasigt och låset
glappar. Omodern? Kanske, vem bryr sig? Men slänga den? Nej, man kastar inte bort sina gamla vänner, även om det
är lättare att skaffa nya väskor (och det har jag förvisso gjort) än vanliga vänner av människotyp. Så min lilla läderkoffert
fick rätt länge vila, med ålderns rätt. Tills jag en dag kom på att det var
dags att ta fram den igen.
Ni vet alla de där sladdarna och laddarna som man ska ha till
den privata maskinparken, alltså kameror, mobiler, datorer!? Trassligt och fult
ser det ut när de ligger framme och samlar damm.
Men nu har mina fått ett eget bo, strategiskt placerat bredvid laptoppen.
Och jag kan när som helst slänga ett öga på föremålet för
min kärlek, som åren egentligen gjort ännu vackrare, med patinering, repor och en och
annan rynka. Precis som det går med människor man uppskattar.
Fast det bara är en väska … om än Världens Vackraste …
Copyright Klimakteriehäxan
jo, jag förstår... hade själv en väska ett par decennier och den blev stulen, när den hängde med skor i (!) obevakat på ett dansställe :(
SvaraRaderaUng och kär köpte jag en dyr väska till maken, som han använde flitigt. Någon sömn gick sönder... Det var så roligt sedam när sonen tog den gamla fina väskan till sko(!)makare och fick den lagad. Sonen fortsatte använda den nästan antika läderväskan. Nu tre cecennier gammal, nästan lika fin fortfarande.
Förstår att du älskar den. Jag tycker också den är vacker.
SvaraRaderaMin väska har jag alltså haft i över 40 år ...
SvaraRaderaMakens väska är bara drygt 30 år :)
SvaraRaderaFortfarande fin efter besök hos väskdoktor.
Där ser man skillnaden på läder och konstmaterial. Lädret åldras helt klart bättre.
SvaraRaderaJag förstår kärleken :)
Kulsprutan
Sk*tsnygg om man får använda ett fult ord ;0P
SvaraRadera