Bandyfinal, alpint, skidor på längden – det gällde att säkra slutsegrar, att ha både vilja, ork och lite tur för att sätta dit själva knorren på grisen, så att säga.
För många som i likhet med mig gärna ägnar sig åt idrott på snö och is med rumpan tryggt förankrad i tv-soffan blev det just denna helg hård konkurrens med det vackra, om än blåsiga och lite kylslagna, vädret. Men jag tycker ändå att jag fick till en hyfsad kompromiss mellan exempelvis Jessica Lindell-Vikarby (grattis till andra platsen i storslalomcupen!) och Moder Sol (tack för både krokus och påskliljor!).
En sak som jag ändå inte kan låta bli att förundras över är det alltid intressanta sportspråket, inte sällan fyllt av idel klyschor, fast klyschor som kanske ändå är helt begripliga för somliga, ord som går rakt in i skallen på idrottsnörden. Två uttryck gillar jag särskilt mycket (möjligen för att jag inte är nörd i riktigt tillräckligt hög utsträckning):
-Men nu får han i alla fall vila lite, säger Jacob Hård från kommentatorshytten och experten Blomqvist håller med.
Jaha, har skidlängdåkarna gått i mål?
Nej då, de kan ha mil kvar. Framför mina ögon pinnar de på för fullt, fladdrar med fötterna för att hålla sig i spåret, parerar knölar, jobbar på balansen, stakar hej vilt. Det går dock inte brant uppför – det är det den där "vilan" består i.
I alpina backen stupar det förstås ännu brantare. De tävlande svischar fram i svindlande fart och hisnande svängar.
-Titta, där blev det tvärstopp! utropar Pernilla Wiberg.
Fast i min tv blev det inget stopp alls, däremot försvann kanske nån hundradels sekund medan fartvidundret på skidor korrigerade ett par centimetrar i en port.
Kom sedan inte och säg att språk är en exakt vetenskap, om nu någon hade tänkt försöka hävda det.
Vi tar det, vi gör det till vårt eget, vi tolkar, vi utvecklar, vi vrider och vänder på begreppen. Ibland är det som att skicka hemliga signaler till de redan invigda.
Oförtrutet. Ingen vila härvidlag.
Även om det någon gång ibland kan bli tvärstopp.
Som i morse när världen var helvit igen. Stackars oss, stackars små blommor!
Inlägg
Nu har både fåglar och vårblommor fattat!
SvaraRaderaJa dom kanske, själv har jag svårt att ta in att våren backade.
SvaraRaderaMen det är ju bara mars... jag minns 19874, då jag inte fick några vitsioor ens på min födelsedag, snö nästan Valbor.
SvaraRadera