Plötsligt känner jag mig som en Rumpnisse, en i Astrid Lindgrens gäng kring Ronja Rövardotter. För ideligen ställer jag mig frågan: Voffor, voffor, voffor gör di på detta viset?
Ja varför blommar det längs vägen? Lupin, fibbla, blåklocka, röd och vit klöver, renfana – alla ska de väl ha tagit paus i november, för att återkomma någon gång nästa år? Men växterna gör som de själva vill. Och slår ut i blom. Lite blekare, lite glesare, men ändå. Och svaret på voffor di gör på detta viset, det finns väl att hämta i den allmänna klimatförändringen.
Lite märkligt känns det hur som helst.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Hos mig vid kusten blomma ännu mer...
SvaraRaderaHärliga blombilder :)
Gillar särskilt mycket de gula pärlorna i den sista bilden.
Hälsningar Halina
Envisa, vi har fortfarande haft typ +14°C denna vecka.
SvaraRaderaHär händer samma fenomen fast med andra slags växter förstås.
SvaraRaderaOch tänk att vi ibland skrattade åt de gröna på 1960-talet när dom t ex åkte ut med sina pyttesmå båtar för att protestera emot, uppmärksamma på och försöka förhindra något utsläpp från enorma lastfartyg.
Det är lätt att vara efterklok.
Kulsprutan
Idag är vi tillfälligt rättvända här, med ett täcke blötsnö som orsakat många dikeskörningar.
SvaraRaderaHalina - visst ser de ut som pärlor!
SvaraRaderaHannele - men det kryper neråt ...
Kulsprutan - ja det är ju det!
Bloggblad - första snön är alltid förrädisk. Såg liiiite snö i morse (är i Barndomslandet).
Halina - visst ser de ut som pärlor!
SvaraRaderaHannele - men det kryper neråt ...
Kulsprutan - ja det är ju det!
Bloggblad - första snön är alltid förrädisk. Såg liiiite snö i morse (är i Barndomslandet).