För att vara till hjälp och stöd tog jag ledigt från jobbet och stannade i föräldrahemmet, det blev kanske någon vecka. Vi bet ihop, lagade mat som vi åt, satte på teven, försökte läsa ibland men det var svårt med koncentrationen för oss båda.
Så åkte vi till närmaste stad i något ärende som jag inte minns. På Storgatan låg en av mammas favoritbutiker: handarbetsateljén. Vi gick in. Ut kom jag med en blå linnebit som skulle broderas och bli en jultavla, med gran och tomte mitt i en liten stad. Eftersom julen var över för den gången antar jag att den var på rea ...
Jag skred till verket. Det gick ju att föra nål och tråd upp och ner genom tyget och ändå vara till sällskap, pratbar. Några tårar sjönk nog ner bland stygnen, men det syns inte. Till min och allas förvåning blev broderandet klart, jag var nöjd med resultatet och spände upp mästerverket på en pappskiva.
I fyrtio år har den där tavlan nu suttit uppe på min vägg varje jul. Ett kärt återseende varje gång. I dag, när jag tar ner den igen på Knuts anmodan, sänder jag som vanligt några extra tankar till de två som brukar kallas "mina dagars upphov".
Copyright Klimakteriehäxan
Om du klickar på bilden ser du den i större format och därmed mer i detalj!
Inlägg
helt underbar! ❤️
SvaraRaderahar själv en 25 år gammal broderad tavla som maken skulle få... min underbara svärmor blev ihjälkörd bara 57 år gammal... maken åkte till Grums till sin far, jag satt hemma med barnen och minns ännu hur jag sydde alla svarta partier
SvaraRaderaVa!? Har din man rötter i Grums?
SvaraRaderaHandarbete är en utmärkt syssla när huvudet har mycket att bearbeta. Jag vet att min mormor satt vid min morfars sjukbädd - den han aldrig reste sig ifrån - och virkade, virkade... När hon sedan gick bort fanns det mycket spets och annat att ta hand om.
SvaraRaderaDagen efter begravningen satt jag och knypplade med dynan jag ärft efter henne. Hennes vackra virknålar och knyppeldynan ligger nu magasinerade i Sverige.
En helt underbar broderad tavla! Ju mer man tittar på den, ju mer detaljer upptäcker man. Jag hade nog haft den uppe hela året.
SvaraRaderaHandarbete är ett utmärkt sätt att fördriva tiden med när man har svårt att koncentrera sig på annat eller helt enkelt inte orkar.
Att bli änka vid 56 års ålder är väldigt sorgligt - så många fler fina år som man borde ha haft tillsammans.
Ingrid
(maken bodde 18 år i Vålberg och gick i skolan där, och på Sundstagymnasiet samtidigt som Rikard Wolff - men han föddes i Göteborg)
SvaraRadera