Tre öden jag inte glömmer

Berätta om böcker/texter som har någon mjuk sak i titeln!
Så lyder påbudet från Lyran som denna gång vill ha en triss, i ess får man förmoda ...

Då väljer jag tre sinsemellan väldigt olika böcker med ett par gemensamma nämnare: det finns ett djur i titeln. Och så är huvudpersonerna i historierna väldigt ensamma och utsatta människor, vars öden man omöjligt kan bli oberörd av.

Först "Fjärilseffekten" av Karin Alvtegen. Det kan tyckas låta lite gulligt, men det är en sorgens fjäril vars mjuka vingar finns på omslaget. Om kvinnan som drabbas av den sjukdom som är en av de allra grymmaste: ALS, Amyotrofisk Lateral Skleros. Kroppen dör bit för bit medan hjärnan lever som förr tills slutet kommer, vanligtvis när andningen blir för tung.

"Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" (The Curious Incident of the Dog in the Nighttime) har skrivits av britten Mark Haddon och handlar om en pojke som har autism. Läsaren får märklig inblick i hur livet kan te sig när till synes vardagliga ting förvandlas till hot och all sorts kroppskontakt är otäck. Romanen har översatts till scenen och spelats på teater både i Sverige och internationellt. Att jag läste den berodde på omslaget, otäckt men fascinerande.

"Kvinnan som mötte en hund" var en gång Elsie Johanssons debutroman (hon hade publicerats som poet tidigare). Det här är verkligen inte heller någon feelgood-berättelse men boken är svårt att lägga ifrån sig och har man väl läst om hur Vera försöker klara isoleringen som en sjukskrivning medför glömmer man det inte.
Inte den heller, alltså. Tre starka öden att ta till sig.

Copyright Klimakteriehäxan