Trädkronorna som sträcker sig mot himlen börjar släppa sin grå färgton. Man anar något grönt. I buskarna vill bladen veckla ut sig, knoppar vill brista, och de små tidiga påskliljorna är helt utslagna precis som årets första maskrosor. Jag uppskattar dem mycket, fast jag vet förstås att många inte gör det.
Visst är det lustigt att dessa fina små blommor fått ett så pass fult namn på svenska? På engelska, tyska, spanska och norska heter de Lejontand (dandelion, Löwenzahne, diente de león respektive løvetann). I 1800-talets absoluta början lär de ha hetat det här i landet också, men sedan kom namnbytet. "Maskarna" dök upp som små insekter i blomman.
På franska låter de inte alls trevliga: pis-en-lit betyder faktiskt kiss-i-sängen. På latin börjar det i alla fall bra, "taraxacum" låter respektingivande. Men sen tillkommer "vulgare" och då blir det lite mer tveksamt ... I själva verket finns det uppåt 300 variationer på maskros bara här i Sverige.
Det finns en teori om att det franska namnet bygger på att den som kokar te på maskrosblad får en vätskedrivande dryck. Tänker du testa så föreslår jag i alla fall att du försöker ta dig upp ur bädden om/när effekten gör sig påmind!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
riktiga utomjordingar, jag har en del böcker om ätbara växter, även en som en militär skrivit, får kolla maskrosen - som innehåller järn, blir fin i salladen.
SvaraRaderaHåller med om att maskrosen är en väldigt söt blomma! Jag hade en som var rosa, den var helt bedårande!
SvaraRaderaVulgare betyder ju bara att den är vanlig. Den benämns även som Taraxacum officinale och då är det att den används som läkemedel. Som jag förstår är det samma.