Triss i idoler

Lyrans Noblesser har utlyst veckans tema för ännu en trio. Hon skriver: "Det kan vara hur litterärt eller olitterärt som helst. Det är inspirerat av den konsert vi var på i Globen i lördags. Berätta om tre nuvarande eller tidigare idoler!"
Då ska jag också ta vägen genom Globen!

En gång som skulle visa sig bli lite pophistorisk satt jag där på läktaren med Dottern. Spice Girls höll igång på scenen, de var stora idoler i många tjejers liv och mammor och flickor var det gott om i publiken. Applåderna var följdaktligen som hetast efter "Mama I Love You" ... Det var faktiskt sista spelningen innan gruppen skingrades (även om de ju sedan dess återförenats ett par gånger).

Nästa minnesvärda konsert avnjöt jag också i Dotterns sällskap. Då var det Simon & Garfunkel som till råga på allt hade Everly Brothers som förband! Dubbelträff! Som vi (ja, barnet kunde också både text och melodi!) sjöng med, så bra vi tyckte det var. Och jättebra är de ju fortfarande, de där låtarna.

Och så the one and only, den oförlikneliga Dolly Parton. Inga närbilder på jumbotronen, dem har hon bannlyst, men kläderna är i hennes egen stil, stövlarna är ljuvliga, skämten känner man också igen men OJ såna låtar den kvinnan har gjort! "Coat of Many Colors" gråter vi till, "Nine to Five" får publiken att stampa takten och "Jolene" känns rakt in i hjärtat: "Don´t take my man, just because you can!". Åtskilliga damer i (den något ålderstigna) publiken hade cowboyhatt och Dolly-frisyr, efter bästa förmåga.

Det blev helt enkelt en trio som inte alls återfinns i böckernas värld, även om det naturligtvis skrivits kilometervis med text om dem, var och en för sig. Och denna gång fick Povel Ramel inte vara med, fast han platsar mer än väl (och dessutom finns i bokform!).


Copyright Klimakteriehäxan