Gör en insats – hejda butiksdöden!

Jag är född i en diversehandel, på riktiga vischan.
Är det därför jag inte gör som "alla" andra och shoppar på nätet i stället för att ta en runda på stan, titta i skyltfönster, testa erbjudna smakbitar, gå in i butiker, nypa i tyger, bläddra (försiktigt) i en bok, prova de där vådligt vackra skorna som, det vet jag ju i förväg, egentligen har alldeles för hög klack?

I vår affär, som alltså drevs av min pappa, kunde man köpa snart sagt allt: kött, mjölk, bröd, tobak, tidningar. Kaffet maldes i olika grova korn, sockret vägde vi upp i papperspåsar – de med bitsocker i sprack ofta. Till julen togs de hårda norska lutfiskarna om hand, vi hade sill i tunna också. Kläder och skor hade vi om än inte i stor sortering. Böcker och choklad slogs in som presenter. Och i en lokal i ett hus bredvid hade vi ett lager av masonit, treetex, spik, skruv och Falu rödfärg, redo för den som höll på med ett eller annat byggprojekt.

Vårt sortiment var inte bara obegripligt omfattande, det var dessutom ganska väl anpassat till vår trogna kundkrets. Framför disken där vi expedierade stod pallar och på dem slog folk sig gärna ner för en pratstund, om ditt och datt. Man blev faktiskt rätt bra informerad om sakernas tillstånd, även om man som jag bara jobbade på skolloven, vilket jag alltid gjorde.

Naturligtvis kan man tänka att detta utspelade sig på stenåldern eller åtminstone på 1800-talet, men icke. Fast datorer hade vi naturligtvis inte hört talas om. Men när jag läser om hur näthandeln slår ut butik efter butik i snart sagt varje stadskärna tycker jag det är sorgligt. Allt det där personliga går ju nätkunden miste om! Allt det där som gjorde vår butik till en trivselfaktor i byn! Och hur den som klickar hem ett par skor är funtad begriper jag över huvud taget inte.

Samma känsla får jag inför alla de där företagen som vill komma hem till mig med veckans matvaror i en kasse. Det är ju när jag går runt i affären som jag kommer på vad jag vill laga och äta! Det är då jag upptäcker nya smaker, okända frukter, spännande ostar! Visst, om familjen består av två heltidsarbetande vuxna och ett antal ungar kan jag se det smarta i lösningen. Men annars inte.

En sak köper jag dock ibland nätledes: böcker. Och jag kan erkänna att jag skäms lite för det, eftersom jag i grund och botten egentligen föredrar IRL-handel även när det gäller läsning. Dock blir det så att när en och samma bok kostar 49 kronor på ena stället och 89 på andra, ja ... då vinner snåljåpen i mig.

Därmed bidrar jag alltså till att butiker försvinner. Gamla trotjänare krymper sin yta, i värsta fall får de slå igen och rätt som det är har ett fik eller en smabbmatsrestaurang ersatt en affär. En del föreslår att man ska gå till butik för att hämta det man beställt på nätet, antagligen i hopp om att det ska medföra något litet kompletterande inköp. Låter som konstgjord andning!

Nu är jag naturligtvis inte helt ensam om att fortsätta shoppa i vanliga affärer. Men den där pesten som heter butiksdöden för ju med sig att utbudet i stora gallerior glesnar, och eftersom bredden rimligen varit ett lockbete betyder det att stora köpcentra också mister lite av sin glans.

Ett "knep" för att hålla ruljangsen vid liv heter rea, och det knepet – som en gång var sällan förekommande och därmed med glädje emotsett – tar man i dag till allt oftare. Vilket borde medföra att man som kund blir vaksam och ibland direkt misstänksam: är det verkligen fråga om extrapris eller handlar det om att med hjälp av röda siffror slå blå dunster i den köpsugnes ögon?

Att fundera kring hur vi vill ha det med vår shopping framöver blir extra aktuellt i dessa dagar. Nu dök dagen för singel-rabatter upp (Singles Day), strax är det Black Friday följd av Cyber Monday, och så har vi den sedvanliga julrushen.

OK, är man rädd för köer är det lugnare framför datorn. Men vill vi bevara möjligheten till att köpa saker vi redan bekantat oss med är besök i gammaldags butik en möjlig stödågärd, även om det är väldigt osäkert hur långt den räcker. Fast stadsbilden utan detaljhandel, hur kul blir den?

Copyright Klimakteriehäxan